Är du tillbaka och bråkar nu igen???

När jag för första gången fick höra ordet endometrios hade jag aldrig någonsin hört talas om det. Ändå tros det vara så mycket som upp till 10 procent av alla kvinnor som lider av det.

Jag har tagit ut ett stycke från wikipedia som förklarar sjukdomen på följande sätt:

Livmoderns insida är klädd med endometriet (livmoderslemhinnan). Vid menstruation är det endometriet som stöts ut. Det blöder ner genom livmodertappen och slidan men det händer också att man normalt blöder ut i buken via äggledarna och äggstockarna. Vid endometrios kan dock inte all livmoderslemhinna som hamnat i buken tas bort av immunförsvaret utan finns kvar och skapar kronisk inflammation i buken- det är detta som är endometrios. Slemhinnan kapslas in och bildar cystor. En endometrioscysta kan variera i storlek - de kan vara från mikroskopisk storlek till knytnävsstora.


Endometrios är inte en dödlig sjukdom, men en livslång. Men som tur är finns det möjligheter att minska symptomen. Jag genomgick en operation i februari i år som gick ut på att avlägsna endo-cystorna. Varken jag eller läkarna visste i förväg hur mycket och hur omfattande operationen skulle bli.

Jag fick förklarat för mig att en normal operation tar 1 till 1,5 timmar och sjukskrivning vanligtvis inte behövs utan inom några dagar skulle man vara tillbaka på jobbet.

Efter över 4 timmar vaknar jag upp från narkosen. Smärtan var olidlig. Men efter två doser av morfin samt alvedon och voltaren kändes det ganska bra. När jag tittar på min mage har det inte gjorts två hål utan fyra. Magen var uppsväld och jag fattade ingenting. K satt vid min sida under hela dagen och klockan åtta kommer läkaren in i rummet för att avslöja vad dom hittat.

Eftersom jag delar rum med en annan tjej får vi gå till en enskilt rum.

Läkarens utlåtande var följande:

" Jag förstår att du har haft ont, du hade väldigt mycket endometrios. Vi hittade det ändå upp i urinröret."

" Vi var tvunga att gå på två ställen till samt fylla din buk med 1 liter vätska. "

" Vill ni ha barn bör det ske inom 6 månader efter operationen för att bästa resultat"

" Man graderar endometriosen i steg 1-5. Du har du ligger på en femma. "

" Jag sjukskriver dig i två veckor för återhämtning"



Sen kommer jag inte ihåg något mer av det samtalet. Bara en känsla av tomhet och sorg. Bom! Knock out! Jag ligger på mattan och kommer inte upp. Jag ger mig. Den har vunnit....

Vid återbesöket bestämdes det att jag även skulle börja med hormoner i 6 månader. Som sedan skulle bytas ut mot de andra hormonerna som tas för provrörsbefrukning.

Nu tog jag bara dessa hormoner i tre månader pga av biverkningarna men jag känner att dom tillsammans med operationen har gjort underverk. Jag har känt mig näst intill symptomfri från Juni.

Men det smärtar mig att säga att nu börjar den bråka med mig igen. Inte så konstigt kanske. Det har gått 8 månader sen operationen och det var väl bara en tidfråga innan den skulle komma tillbaka och ställa till det.

Det sist som lämnar människan är hoppet.


Jessica