Järnbrist, näsblod och så lite hjärtklappning

Det har inte varit den bästa måndagen om man säger så.

Mors dag på andra sätt en ett.

Idag är dagen då vi hyllar alla mammor.
Jag vill börja med att gratulera min egen mamma såklart!
Grattis mamma på mors dag! <3

Även om mors dag är en fin dag som firar våra mammor och allt dom gjort för oss finns det en annan sida av denna dag också.

Det det finns tusentals kvinnor där ute som väntar och längtar och kämpar för att få ett barn så att dom oxå kan kan fira denna dag.
Nu blir denna dag en sorgens dag som påminner dom om saknaden av det liv som dom förtjänar att ha.

Jag hade själv turen att inte behöva vänta i flera år för att lyckats. Men känslan innan vi fick ett positivt resultat och tanken på att det kunde ta flera år var fruktansvärt påfrestande.
Dom flesta har faktiskt inte min tur.
Och för dom ägnar jag en tanke idag.....

Farväl. På återseende om 10 månader

Vissa gravida kvinnor kan ha sina vanliga kläder långt in i graviditeten.
Jag är inte en av dom.
Så.
Nu har jag packat ner över halva min garderob i lådor.
Min byrå orkar jag inte ta idag men där i ligger det väl sisådär 10 fantastiskt snygga jeans i stl 26 och hånskrattar åt mig.
Dom ska oxå ner i kartonger.
Taskigare jeans får man leta efter...

Dags att städa

Nu ska jag tag i mitt hem och städa och plocka och fixa å trixa.
Sånt är nämligen inte att tänka på mellan måndag till fredag när jag jobbar.
Då är jag tacksam om jag orkar laga middag.

För att orka fixa och dona måste man äta en bra frukost.
Och då finns det ju inget bättre än min nya favorit havregrynsgröt!

Ett smycke för grodans skull

Idag fick jag den här fina bola kulan av Kakan.
Tanken är att jag ska bära och när jag går kommer det dova, pling ljud som Grodan hör inne i magen.

Hur mycket bebisen egentligen hör finns det väl inga vetenskapliga bevis för men det är en fin tanke och det räcker för mig!

Tack Kakan för den fina presenten.

Bebis Alex gav mig abstinens !

En vecka gammal är den här lilla killen och han fyller år på årets bästa dag - 19 maj. Min födelsedag.

Nu längtar jag ännu mer till när grodan kommer.

Nyfiken i en strut

Den 7 juni ska vi på vårt ultraljud. Det datumet känns långt borta. För långt borta för en nyfiken människa som mig.
Det finns flera anledningar till att jag vill ha ett ultraljud nu.

- Det allra primära är såklart att kontrollera att grodan är frisk och fri från eventuella missbildningar
- Se så att det är en groda och inte två. Jag kan väl erkänna att efter besöker hos barnmorskan har jag börjar fundera mer och mer på tanken att vi faktiskt kan få fler än en bebis....
- Från början var jag inte alls nyfiken på vilket kön grodan är men nu när man har börjat snegla på lite kläder så känns det kul att få veta vad som bor i magen. Detta är självklart inte något som är livsviktigt att veta, men om allt är bra med grodan och dom kan se vad det är för kön så kan väl det vara en rolig, och praktisk sak att få veta.

Imorgon ska jag hem till min vän Sofie som precis fått en liten bebis.
Jag kan redan nu känna att längtan inte kommer att minska till vår lilla groda när jag får hålla i en liten gosig bebis som är en vecka gammal.

Vart är mina fötter?

Kan det vara så att dom finns men inte syns för att magen är i vägen?

Dom sju dvärgarna. Volym 1

Idag är jag trötter. Jag invigde denna blåsiga onsdag med en försovning och trots tappra försök att få igång både kropp och knopp gick det inte.
Nu är jag hemma från jobbet och ska göra det jag väntat på hela dagen - sova.

Tupplur. Vad skulle man göra om man inte fick ta en sån om dagen?

Försvunnen in i landet trött

Det har blivit dåligt med bloggande på sista tiden. Den största anledning har varit min enorma trötthet som har tagit över min kropp.
Men trots detta har har ju inte mitt liv stannat upp. Tvärtom. Det har hänt en del den senaste veckan.

Jag har blivit ett år äldre.
Grodan har blivit en vecka äldre och sparkar som aldrig förr.
Jag har varit hos barnmorskan och fick höra lite cliffhangers.

Vi börjar med min födelsedag som firades i stillhet tillsammans med K och lite middag ute på en trevlig italiensk restaurang.
Dagen efter fick jag besök av min familj och K:s familj så vi blev en ganska stor skara i vår lilla två men det gick bra ändå.
Jag fick massor av fina presenter som verkligen kom till nytta. Bland annat fick jag presentkort på H&M av min mamma och lillebror så jag kunde shoppa lite nya kläder nu när S har bytts mot M och hela garderoben måste bytas ut.

Vår lilla groda växer så det knakar och slutresultatet kommer bli ytterst intressant att se. Nu är det bara drygt två veckor tills vi ska på ultraljud och även om det allra viktigaste är att kontrollera att Grodan mår bra och att det inte finns några fel ska det bli väldigt spännande om man se vad Grodan är för en liten krabat.

En annan anledning till att ultraljudet ska bli spännande är att barnmorskan inte uteslöt att det faktiskt kan vara grodor och inte en groda som ligger där inte. Nu undersökte hon mig väldigt grovt och gav mig andra anledningar till att min mage är stor så som mycket fostervatten och en " felvänd" livmoder som gör att bebisen ligger utåt istället för inåt.
Men som sagt vi får se om två veckor.

Nu ska jag fortsätta in landet trött och drömma mig bort till semestern och dagarna då jag får sova hur länge och hur ofta jag vill.

Jag är en Snigel

Från mitt hem till mitt jobb är det ca 2.5 kilometer.
Den sträckan tar runt 25 minuter att gå, normal takt. Men jag har vid tillfällen då jag stått i duschen på tok förlänge gått den sträckan på under 20 minuter.

Sedan årskiftet jobbar jag och K några hundra meter ifrån varandra vilket gör att jag kan åka bil till och från jobbet ganska ofta.
Idag var inte en sån dag.

Med x antal extra kilo på kroppen och en höft som visar starka tendenser på foglossning blev det allt annat än en smidig promenad hem.
Det tog 40 minuter att gå 2.5 kilometer. Och detta i fjärde månaden.
Snigel goes heffaklump.

Imorgon är det bokat en powerWalk med Kakan.
Ha!
Stackars henne.
Det blir en vallning av hormonstinn kvinna.
Stackars Kakan.

Craving # 1

Jag har gjort en helomvändning gällande frukost. Nu är det havregrynsgröt som gäller.

Jag ser detta som ett tecken på att grodan är en liten atlet. :-)

Eurovision

Förra året hade vi fest, utgång och efterfest i samband med eurovision Song contest.
I år sitter vi hemma, bara jag och K och har lördagsmys med pepsimax och salta patroner.
Tänk om vi då visste att vi nu skulle ha ett litet mirakel i magen.

Tror att grodan gillar sån här musik för h*n har varit lugn hela dagen och först när vi började kolla kom den första sparken för dagen.

Grodan lirar fotboll.

En väldigt spännande sak hände i veckan. Grodan har börjat sparka!
Jag var osäker på vad det var i början men eftersom det har fortsatt frågade jag rutinerade morsor på jobbet som bekräftade vad jag misstänkte.
Grodan ligger gillar att sparka precis under det högra revbenet och är som mest aktiv när jag har ätit.
Nu är jag i vecka 16 + några dagar.
På torsdag ska jag till barnmorskan. Jag bokade en tid i veckan eftersom jag har lite hjärnspöken som måste bort. Så efter besöket hoppas jag att försvinner.
Sluligen vill jag gratulera Sara och Jonas som fick en liten pojke igår!
Jag väntar spänt på alla detaljer....
Hoppas ni får en trevlig lördag!

Stackars människor.

Idag på lunchen läste jag min favoritblogg. Jag har följt den i ett halvår ungefär.
Bloggen handlar om en tjej som försökt bli gravid i några år och nu har dom äntligen lyckats.
Hon är ca 2 veckor längre gånget än mig och det är så kul att läsa om hennes graviditet.
Idag var hon på sitt ultraljud.
Bebisens hjärta var starkt men hjärnan hade ingen funktion.
Nu blir dom tvungna att abortera sitt barn som dom längtat efter så länge.

Stackars människor.

Jag har mått dåligt sen jag läste det och kan bara konstatera att livet inte är rättvist. På något sätt.

Mobilen är inte min homeboy

Alltså man kan ju anta att jag inte har bloggat sen i söndags eftersom det inte finns några inlägg att läsa.
Så är inte fallet utan min mobil har gått ut i bloggstrejk vilket gör att jag inte kan publicera mina inlägg.

Jag orkar inte skriva om det jag skrivit så många gånger nu.
Jag bjuder på lite bilder istället.
Det från i måndags när jag och Kakan var på Ikea för att köpa lite balkonginredning till våra balkonger.

Kakan letar efter fina blommor till balkongen.

Kakan handlar mandeltårta och dammsugare. Tanken var att
vi skulle äta dessa godsaker hemma hos henne efter vi var klara.
Synd att hon betalade- och gick därifrån utan varorna...

Rosa och blå  blommor till dom rosa krukorna.

.

Grodorna. Tror att dessa ska symbolisera och K och är ett födelsedagspresent
som jag fick några år sen.



Rosa och blått är vårt tema. Rosa är mn favoritfärg så jag var
tvungen att balansera upp det med lite blått för K:s skull.
Men jag är väldigt nöjd med hur det blev.



Det tog bara 2.5 år....

Innan vi fick tog tag i det som vi pratat om sedan vi flyttade in i vår lägenhet nämligen att fixa till vår balkong. Vi har en ganska stor balkong vilket var ett lyft från vår förra lägenhet som inte hade någon alls.
Men idag kom då dag dagen då vi var mogna för att fixa till den.

Planen var att åka till IKEA och köpa det som vi sett ut för att sedan montera ihop och lägga fusktrallen så att eftermiddagen kunde spenderas i solen. På vår balkong.
Tror ni IKEA hade de vi ville ha? Nope. Hela dagen har vi suttit i bilen och besökt den ena butiken efter den andra.






Men skam den som ger sig. Tillslut hittade vi det vi ville ha och då var det bara att åka hem och börja fixa och trixa.
Bara?
Nä, skulle inte tro det va. Blod,svett och tårar var det som skulle krävas för att få ihop två fåtöljer, en liten soffa och ett litet bord.
Jag stod för tårarna och K stod för svetttet. Vi slapp det där med blodet men var ganska nära separation.

Jag valde att kliva åt sidan för när jag ska montera ihop saker som uppenbarligen inte vill monteras ihop blir jag så förbannad att svart är det enda som jag ser framför mig.

Medan jag gav upp hoppet att det någonsin skulle bli klart fortsatte K att montera ihop den hög av rotting som låg utspritt på vårat golv.
Och skam den som ger för nu har vi en balkong som vi kan sitta ute på och som ser trevlig ut.
Det fattas blommor men det tänkte jag fixa imorgon efter jobbet.

Äntligen!

Dårar. Verkligen.

Igår var jag på fest. Det var en stor fest med 125 personer.
Det var en guldfest för att fira Sm- guldet son K och hans lagkompisar tagit.
Festen hölls på ett uteställe vilket innebar att det bara skulle bli rejält med folk ju längre kvällen led.

Detta ställe är mitt egna favoritställe och jag har nog avverkat mer tid och pengar där än vad jag vill erkänna för mig själv.
Med så kul jag har haft.
Det har tjoats och skålats och firats och festats.

Men.
Med alldeles nyktra ögon stod jag åter i den utebar jag stått i så många gånger förr med vänner och bekanta.
Jag nykter. Dom inte så nyktra.
Dårar.
Det var det enda som jag tänkte på medan jag stod där bland infernot av överförfriskade fyllekajor.

Jag var ju själv en dåre för några månader sen och kommer säkert bli det igen.
Men dårar ska umgås med dårar och nyktra gravida kvinnor passar inte in i den ekvationen.

När jag klockan två på natten lämnade in handduken sa jag ett tyst farväl till det ställe som gett mig fantastiska kvällar och lovade att komma tillbaka.
Men inte på ett bra tag.
Men så fort jag känner mig redo för en kväll av galenskap vet jag vart jag ska bege mig.

På ett annorlunda sätt

När grodan kommer till världen kommer h*n vara ett efterlängtat barn. H*n kommer att ha både morbröder, faster, farbror, självklart en farmor och en farfar och en mormor. Vilken lyx grodan kommer att ha sån stor familj. Och om allt vill sig väl kommer det väl att tillkomma lite kusiner till familjen så småningom.

Grodan kommer också ha en morfar. Men inte på det sättet som de flesta. Grodan kommer att känna sin morfar genom foton och anekdoter från mig. Och genom sin mormor. Och sina morbröder.
När vi åker och träffar morfar kommer inte bli på samma sätt som farmor och farfar eller mormor.
Grodan kommer aldrig att få krama sin morfar. Eller busa med honom.

Grodans morfar är i himlen.
Men han kommer att finnas i Grodans liv ändå.
Genom mig.
Genom sina morbröder.
Genom sin mormor.

Det kommer bara bli på ett annorlunda vis.
Det kommer att ibland bli på en kyrkogård.
Ibland kommer vi bara titta upp mot himlen och vinka till morfar.

Blir Grodan en pojke kommer han självklart bli döpt efter sin morfar.

Ibland får man göra det bästa av situationen. Även om den inte är optimal.

Inte en bra dag idag

Min vecka började inte så bra som jag hoppats. Vaknade imorse med smärta vilket ledde till en dag i sängen. Att vila är det som ordineras men det jag helst skulle vilja göra är att trycka i mig citodon vilket såklart är helt omöjligt med en liten groda i magen.

Som om detta inte var nog hade jag, precis som många andra skjutit upp en ganska viktig sak - Deklarationen.
Men efter ett kris samtal till storebror - herr revisor så ordnade det upp sig. Och jag lovade på heder och samvete att aldrig göra deklarationen sista dagen......

Det var allt för idag. Nu ska jag försöka sova med hopp om att kunna gå till jobbet imorgon.

Valborg

Att bo i staden som firar Valborg mer än midsommar och nyår som gravid och därmed helt nykter blev en ny upplevelse.
Förra året stod jag vid tre tiden på Bj:s soffor tillsammans med min vapendragare Kakan och dansade som det inte fanns någon morgon dag.
I år blev det en stillsam lunch nere på stan tillsammans med Erica och Emma. Efter det blev jag tvungen att gå hem för en tupplur. Man orkar helt enkelt inte alls lika mycket som gravid.

Det hände lite andra grejer i helgen som gjorde att det inte varit den bästa av helger. Som en trevlig bieffekt kom spänninghuvudvärken idag vilket resulterade i en söndag på soffan.

Slutligen vill jag skicka en stor bloggkram till mina fina vänner Emma och Erica. Utan er hade Valborg blivit ett total katastrof.

Nu är det dags för sängen i hopp om att detta blir en bra vecka.