I sann Grinchen anda...

bakade jag knallrosa cupcakes igår.
När andra bakar pepparkakor och Lussekatter går jag emot strömmen och drar till med detta.
Det här blir min sista jul som grinchen, sen får jag begrava den för Lowas skull.
Förhoppningsvis bor vi lite större nästa jul och då blir det ju lite roligare att pynta och baka, och fixa och trixa.

Dom smakade bättre än vad dom såg ut.....

Idag var mäklaren här och värderade vår lägenhet och berättade lite om hur dom jobbar och vad vi får om vi anlitar dom.
Hon sålde in sitt koncept ganska bra så vi kommer nog att anlita henne.
Det är samma mäklare som har hand om budgivningen för lägenheten vi var och kollade på i måndags så då hade jag möjlighet att fråga lite om den också.
Än så länge så har vi lagt det högsta budet men jag väntar mig en kontring när som helst.
Men nu vågar vi satsa lite mer när vi vet vad våran är värd....

Ikväll kommer Kakan förbi.
Det blir sushi och snick snack för hela slanten.
K är borta på träning så då får man passa på att snacka av sig lite.
Och käka sushi för det är inte hans favorit direkt.



Kakan och Lowa på promenad.

Glömde ju borta att berätta....

... att vi var på en visning igår och idag har vi lagt ett bud för vi tyckte verkligen om den.
Nu håller vi tummarna för att vi får den så att Lowa kan få ett eget rum.
Att bo i en tvåa med ett barn är inte att rekommendera om man är allergisk mot saker och plåtter.
Krafs som jag så fint kallar det.
Och det är just vad jag är.
Big time!

Hej, här är jag...

Man tror att för att man int jobbar så ska man hinna med massor av saker.
Som att blogga till exempel.
Och så var det med den saken. Nu har jag inte bloggat sen i lördags så vad man tror innan, blir sällan så efter.

I helgen har det varit fullt upp, främst av ett firande för min mamma som skedde hemma hos mig.
Visst känns det logiskt att majoritet av familjen ska bege sig från sthlm till uppsala för att fira henne. Som dessutom bor i stockholm.
Såklart inte men när man får barn verkar det som att man får en del specialbehandlingar.
Som i detta fall.
Hur som.
Det var trevligt och dom lämnade mig mätt och belåten och med en hög av disk.
Men det var väl inte mer än rättvist.

Lowa klädde upp sig  när vi skulle få besök.

Igår var vi på hos läkaren på BVC och läkaren tittade lite på Lowa och förlängde antibiotika kuren med tre dagar.
Ångest.
Det är så jobbigt för henne att få den där äckliga medicinen och oftast spottar hon ut hälften av vilket i sin tur skapar stress för mig och K.
Men men, får det henne att bli frisk så är det så det får bli.

Mitt matintag har ungefär halverats sen Lowa kom.
Helt ofrivilligt kan jag säga.
Men antingen så hoppar jag över frukosten för att få sova eller så hinner jag inte äta lunch.
Och oftast orkar jag inte laga något varmt utan då blir det hårdmackor med keso och avokado.
Snabbt och gott.

Mums!

Fredag.

Blev lite dåligt med bloggandet igår. Blir så ibland när man har en liten bebis.
Igår tog vi det väldigt lugnt eftersom Lowa har sin hudinfektion men en långpromenad i friska luften tillsammans med Kakan mäktade vi med.

Idag har vi haft Lowas farmor på besök och jag har börjat fixa inför kvällen när vi får besök av lite vänner.
Vi kör en svenne-banan kväll med hemmagjord pizza och Idol.
Jag och K är suckers för " På spåret " som har premiär ikväll men jag är tveksam till att de andra i sällskapet är lika intresserade så det spelar vi in och kollar på imorgon istället.

Min mobil har s p å r at ur vilket innebär att jag ibland inte kan lägga in bilder.
Som idag.
Tröttsamt men inte så mycket att göra.

Hoppas ni får en trevlig fredag, det tänker jag ha!

Stackars liten...

Det blir bara värre med Lowas infektion som nu har spridit sig till hela kinden.
Nu är det antibiotika som gäller för vår lilla Groda.... Ush!

Lowa<3 mamma

Lowa vill varken sova i sin säng eller sitt snugglenest utan på mig. Tur att det går lite halvtrötta komedier som vi kan titta på nu eftersom jag inte vågar somna med henne på mig.

Nu är det officiellt

Lowa har nu en pappa. På pappret. Innan idag hade hon inte det.
Byråkratins Sverige är väl härligt med allt som ska ske enligt alla konstiga bestämmelser.
Det mest naturliga borde väl vara för den blivande pappan att få frågan om han är pappa till barnet på BB?
Och då även skriva de papper som krävs för att han juridiskt ska bli pappa.
Känns väl sisådär jämnställt i ett land som ska vara världens mest jämnställda......

Men nej....

....Stackars Lowa har fått en hudinfektion som främst satt sig på ena örat. Hon är helt varig och gul på sitt lilla öra.
Jag ringde till Bvc idag och jag fick komma på en gång. Vi träffade både distriktsköterskan och en väldigt trevlig doktor.
Men när han sa ordet stafylykocker så blev jag lätt svettig ( det jag fick in i blodet och som orsakade blodförgiftningen).
Tydligen är det vanligt och inget att hetsa upp sig för. Jag ska behandla det lokalt  med tvål och vatten samt en alkolösning i hopp om det ska bli bättre annars blir det antibiotika om det inte ser bättre ut tills på onsdag då vi ska dit igen.

En låda av kärlek och en liten tjej som får som hon vill....

När min vän Emma var här i fredags hade hon med sig en låda med kärlek till Lowa....

En mjuk och gosig filt

En skön kofta att ha på sig när vintern kommer....

Ett fint bäddset

En fin body som passar bra till koftan.

leksaker


Lowa har ju sovit lite dåligt de senaste nätterna så i natt fick hon sova med oss i vår säng men i sin snugglenest som hennes farmor sytt till henne.
Hoppsan hejsan!
Hon vaknade bara en gång vid fyra för mat sen sov hon fram till klockan nio.
Ganska stor skillnad från natten innan.
Planen från början var att hon skulle lära sig att sova i sin egen säng men det verkar som en vi får göra upp en ny plan.
Måste man var konsekvent redan när dom är så här små?

Lowans gåvor

Igår kom vi hem så sent från stockholm så jag orkade inte skriva något. Hade jag vetat då att jag skulle vara uppe majoriteten av natten med en orolig Lowa så hade jag ju kunnat skriva ner några rader.
Nu sover hon vilket fall så jag passar på att skriva lite nu istället.

Igår var det ju middag hemma oss mamma och det var ju såklart trevligt.
Farmor och farfar var där och det var kvällens höjdpunkt. Dom börjar bli gamla nu men är fortfarande pigga för sin ålder och det glädjer mig.

Lowa fick sin första tomte av farmor.

Även den här fina bodyn fin Lowa av farmor

Den här fina dressen fick hon av min faster som tyvärr inte
var med på middagen utan skickade med den med farmor.

Den här fina filten har jag sneglat lite lätt på
så ingen blev gladare än jag när Lowan fick den av sin farbror Dan.

Härlig lördag!

Idag ska vi bege oss till till min mamma och hälsa på.
Lowa har inte träffat henne på två veckor nu så det är verkligen dags!
Även min älskade farmor och farfar som jag inte sett på ett tag kommer att vara där och träffa Lowan för första gången så det ska bli fantastiskt.
Sen hoppas jag att brorsorna ska vara där också men där verkar det vara lite osäkert.

Ett inlägg om gårdagens alla besök ( och fina presenter som Lowan fick) kommer senare ikväll när jag kommer hem.

Trevlig lördag allesammans!

En dag av besök..

Just nu sitter jag och väntar på det första besöket för dagen.
Lowan ligger och sover men det är bara bra för då kanske hon är vaken när bästa Emma kommer på besök.
Det har ju blivit lite förskjutet med alla besök eftersom vi spenderade så mycket tid på sjukhuset men vi får ta igen det nu.

Vid halv tre kommer BVC på besök. Dom ska väl kolla läget antar jag och se att bo som normala människor.

Sen kommer farbror Dan på besök och han har inte sett Lowa sen dagen efter hon föddes då han var uppe på sjukhuset så det ska bli kul och se om han tycker att hon har blivit större.

Kvällen ska vi har för oss själva med lite fredagsmys. Det är första fredagen som K har varit och jobbat så då kan det ju vara mysigt att avsluta arbetsdagen på ett bra sätt.

Familjens nya nöje.....

....är att spela Tornet.
Har ni gjort det någon gång?
Sjuk roligt och det hela går ut på att tornet inte ska falla.... simpelt kan tyckas med ack så svårt.
Det finns egentligen bara ett problem och det är att det låter som sju svåra år när det rasar.
Igår laddade vi med handdukar och kuddar för att minimera skadan men det gick väl si så där....

Diska. Koka. Diska.Koka

Det blir några svängar i kastrullen per dag för Lowas flaskor....
Så praktiskt det hade varit att amma.....

Operation stickning

 Jag vet att många som känner mig hånskrattar lite elakt nu och visst, jag är den första som erkänner att min starka sida inte är att sy och sticka och såna saker.
Men det ska det bli ändring på nu.
Basta!

Den här boken, garnet och stickorna fick jag av snälla svärmor samma vecka som Lowa kom.
Tanken var väl att kunna sysselsätta mig inför hennes nedkomst.
Nu blev ju tidigare än väntat så nu får jag sysselsätta mig med det  när Lowa sover istället.

Hörde jag..... vätska?

Det blev inget inlägg igår.
Natten var den första som Lowan var lite kinkig så det blev inte så mycket sömn på det och dessutom kunde vi inte ta igen den sömnen på morgonen som vi brukar för jag hade ett besök att göra hos bedömningsmottagningen.
Mitt blodtryck var bra nu utan några mediciner så det verkar som om jag är fri från min havandeskapsförgiftning. Äntligen.
I natt sov hon bra igen och efter att ha ätit sin morgonmjölk somnade vi både om igen och vaknade runt tio. Skönt!

Jag tittade igenom mobilen och fotona som jag tagit de senare 4 veckorna.
Det var många många bilder på Lowa så klart men jag hittade även lite mindre trevliga bilder på mig själv och fy fan vad jag såg ut. Alltså så mycket vätska som jag hade i kroppen är det inte konstigt att det började sippra in runt organen....

Såhär såg fötterna ut första gången jag åkte in men blev hemskickade.

Så här såg dom ut samma dag som jag blev inlagd.

Så här fager jag var på torsdagen, dagen innan Lowan kom till världen.
Jag var så svullen att det till och med var jobbigt att andas.
Här jag var riktigt less och kände verkligen att det var dags för bebisen att komma ut.

Här var den dagliga ransonen av medicin.
antobiotikan x 2 fick jag in i armen så den finns inte med bland dessa såklart.

Men får man en sån här guldklimp så är allt värt det
och jag skulle göra om allt igen för hennes skull.



Nu ska Lowan få lite mat sen ska vi ta oss ut på en promenad i den fina höstvädret!

Ni fattar inte....

När jag lades in på sjukhuset kom det ju lite hastig och lustigt.
Detta gjorde att jag inte hann fixa klart hemma med det som skulle göras plus att det hade samlat på sig både tvätthögar och dammråttor som inte är så trevligt när man kommer hem med en nyfödd bebis.

När vi kom hem var dammråttorna i dammsugaren och tvätten hängde tvättade på torkställningar och golven sken som aldrig förr.
Det var så fint och härligt, precis som man vill ha det. Och det uppskattades ännu mer när man levt i ett rum på fem kvadrat uppe på sjukhuset.

Vem fasiken var det som var så snäll att tvätta vår smutstvätt och städa vår stökiga lägenhet?
I min värld finns det bara en människa som är så snäll att hon lägger en hel dag på någon annans hem och verkligen gör det med hjärta och själ.
Kakan.

Alltså.
Det är en av de finaste sakerna någon gjort för mig.
Inte för själva städningen i sig utan för att det var något som vi verkligen behövde när det blev som det blev efter förlossningen.
Det blev ett moment mindre att stressa över.

Ni fattar väl att jag har världens bästa kompis. Alla kategorier.
Nu ska vi klura ut hur vi ska gottgöra henne.
Jasg ville bara delge det.
Jag har lite otur när det kommer till hälsan.
Jag har satan i gatan tur i kärlek OCH vänskap.
Så det så.

Kakan när hon är och hälsar på uppe på sjukhuset.

Första promenaden....

Nu har pappa K börjat jobba igen.

Känns ju lite trist för mig och Lowan men man kan ju inte bara leva på kärlek så att återgå till jobbet blev ett måste för honom.

För att sysselsätta oss tog vi oss en redig promenad på nästan två timmar i det sköna vädret och jag njöt verkligen av inte bära på alla gravidkilon som på slutet av graviditeten gjorde mig väldigt osugen på att ens röra mig från soffan till sängen.

 

Trött söndag i fars dag tecken

Alltså att planera sitt liv som man gjorde innan Lowa kom kan man ju bara glömma.Hon är lite kinkig på nätterna vilket leder till att vi inte sover sådär överdrivet mycket.
Idag var planen att vi skulle åka ut till landet över dagen för att byta till vinterdäck och äta fars dag lunch med K:s föräldrar.
Så blev det inte.
Jag hade huvudvärk och sömnbrist och K hade visserligen inte huvudvärk men var trött som en tomte så vi blev tvunga att slopa våra planer för att få lite sömn.

Jag hade även planerat att gå en promenad med Lowan ner på stan och köpa en farsdag present till K.
Detta utblev också.
Det blev en kass första fars dag för K men vi får göra den bättre nästa år, jag och Lowa.

Imorgon måste jag nog upp till sjukhuset för att kolla blodtrycket.
Idag har jag som sagt haft huvudvärk och på kvällskvisten blev jag även illamående.
Två klassiska symptom för havandeskapsförgiftning.
Jag var ju på återbesök i fredag och fick träffa ett stolpskott till läkare som inte hade koll på min historik.
Hon tog bort all blodtrycksmedicin och skickade hem mig som om jag var en vanlig patient.
Hon ringde dock tillbaka några timmar senare efter att en överläkare tyckt att jag inte var klar och gav mig ytterligare ett återbesök nu på onsdag.
Men jag blir ändå nojig att blodtrycket sticker iväg nu när jag inte har någon medicin.
Men vi får se, om det blir sämre idag får jag väl åka idag.
Jag är bara så less på sjukhuset och hoppas verkligen kunna lägga detta bakom mig en gång för alla.

Lowan gillar att åka bil

Idag har vi åkt hela vägen till stockholm för att fira Lowas morbror som fyller år.

Det gick som en dans och hon sov hela vägen.
Sen hängde hon tillsammans med oss på brunchen med lite vilopauser här och där.

Vi åkte hem när resten av sällskapet höjde ljudvolymen i samma takt som alkoholintaget ökade.

Vi är lite trötta idag för Lowan hade lite ont i magen i natt så det blev inte så mycket sömn mellan 0300 och 0900 så nu ligger vi och slöar i soffan och tittar på Så mycket bättre.´

Imorgon är det fars dag.

En dag som tidigare bara förknippat med sorg och saknad för min del men nu när Lowan finns, även glädje och självklart en dag som ska firas.

Besök av finaste guddotter...

Idag kom guddottern Inez på besök ändå från stockholm.
Hon har verkligen växt och blivit stor, nu kan hon till och med gå.
Mina prydnadssaker, ljudanläggning och annat krafs i lägenheten låg pyrt till när Inez satte fart.
Det övertygade mig ännu mer att vi måste flytta till större. Helst igår men imorgon går väl också bra.

Busunge!

Inez har så vackra ögon. Stora och bruna.

Cissi och Inez.

Nu ska jag gå och laga lite mat till mig och K.
Vi har en favorit som vi kallar för " 90 talar`n".
 Det är lövbiff, pommes frites och pulver bearneaise.
Nufötiden äter man ju kött och sallad samt kall sås på burk.
Vi kör tvärtom. Tillbaka till rötterna......

Dagen som varit....

Idag har vi rivit av en del praktiska saker, som att skicka in en massa papper till försäkringskassan, valt bvc och pratat med Trygg Hansa om Lowas försäkringar.
Nu återstår det bara att boka tid för faderskap. Officiellt har ju Lowa inte någon pappa, i vilket fall inte hos skattemyndigheten. Och så kan vi inte ha det såklart.  Dessvärre så hade dom inte någon tidsbokning att ringa till idag så det får vi fixa imorgon.


Vid lunch tog vi en tur till Barkaby och gick i en del affärer. Men nu när man är mellan " två storlekar" är det inte så himla kul att köpa kläder. 15 kilo har jag lyckats gå ner men det är en del kvar så jag väntar med köpa på mig vinterns garderob. Vi är dock bjudna på brunch i Vasastan på lördag och då skulle det ju vara kul att ha på sig något fint som inte är mammakläder.
Kanske finns det kläder på nätet för en kropp som ser ut som en barbapappa?
Vet ni någon så kan ni väl hojta till?

Till middag fick jag besök av Kakan och Mörkis som lagade pannkakor till mig. Det var ju inte så tokigt att bli serverad middagen. Snälla kompis man har.....

Nu ligger Lowan och blir matad av sin pappa. Jag bloggar och svettas. Varför gör jag det? Kroppen beter sig verkligen inte normalt i samband med en graviditet. Jag kanske svettas ur mig vätskan som är kvar i kroppen. Hoppas inte med tanke på volymen som fortfarande är kvar.

 Vackra Lowa.
 Hon påminner om en eskimåflicka med sitt svarta hår och lite sneda ögon.

Havandeskapsförgiftning, blodförgiftning, vätska kring hjärtat och blod i magen...

Jag lovade att berätta lite mer om dom 17 dagarna vi var på sjukhuset.
Själva kejsarsnittet gick bra, ochllt gick enligt planerna på lördagen och söndagen.
Tanken var att vi skulle åka hem på måndagen, tre dagar efter att hon kom till världen.

Mitt blodvärde var nere 71 ( runt 120 bör man tydligen ligga på) och doktorn ordinerade två påsar blod.
Ush, det var obehagligt att få någon annans blod men tydligen nödvändigt så jag gick med på det, även om jag fick kalla kårar....

Natten till måndag vaknade jag att jag frös och hade ledvärk och jag kände direkt att jag hade feber.
Tyvärr var det kanske inte den bästa barnmorskan som jobbade den natten för hon vägrade att ge mig febernedsättande, eller ta bort nålen som satt i min arm och värkte riktigt illa.
Efter några timmar kom dagpersonalen, jag fick alvedon och ipren, dom tar bort infarten i armen och efter några timmar mådde jag bättre
Armen var svullen och gjorde rätt ont, men det händer tydligen rätt ofta.

Dessvärre så kommer febern tillbaka och den hade bestämt sig för att stanna.
Den gick ner vid febernedsättande men efter några timmar kom den tillbaka.
Om. och om. Och om igen.
Dom misstänker att det är infektionen i armen som gör mig sjuk och sätter in antibiotika intravenöst.

Dagen efter mår jag lite bättre och jag känner att antibiotikan har börjat kicka in.
Nu hoppas vi att kunna åka hem på onsdagen.
Men nåt händer. Plötsligt så får jag hög feber igen. Fan vad dåligt jag mår.
Men jag fortsätter att äta febernedsättande och hoppas att den där elaka febern inte skulle orka komma tillbaka.
Men det gjorde den. Gång på gång.
Natten till torsdagen får jag väldigt ont under högra revben och det känns som en fotboll som trycker upp mot lungan. Jag har rätt svårt att andas under natten. Det kommer en läkaren som skickar en remiss till röntgen för att se med ultraljud vad det är för fel.
Där ser dom att min galla är flera cm tjock, vilket den absolut inte ska vara.
NU börjar den stora utredningscirkusen.
Dom vill hitta varför jag fortsätter att få symptom i kroppen.
Jag fick för kvällen en väldigt, väldigt bra läkare som inte lämnade något till slumpen.
Jag gjorde en massa tester, bland annat ett ultraljud på hjärtat och min diagnos blev följande:

Blodförgiftning ( från infektionen i armen samt en blödning i magen)
Vätska kring organen - hjärta, galla och mage
Läckande hjärtklaff ( det här är inte löst ännu. )
Dåliga levervärden
obalans med salterna i kroppen vilket kan ge hjärtrubbning
En havandeskapsförgiftning som dessvärre blev värre efter att Lowa kommit ut.
Som värst var mitt blodtryck 180/100.

Vi fick byta rum till ett som hade syrgas och EKG. En natt fick vi flytta ner till förlossningen för att läkarna ville ha mig på samma våning IFALL något ( vad nu det kunde vara) skulle hända.

Vem hade trott att detta skulle hända. Jag skulle göra om det tusen gånger igen för min lilla Lowas skull, men det fanns stunder när jag var så dålig att jag trodde att jag inte skulle få åka från sjukhuset.
Jag missade mycket tid tillsammans med Lowa och det känns väldigt sorgligt. Vi har hela livet tillsammans men dom första dagarna kommer jag aldrig att få tillbaka.
Hon har en fantatiskt pappa som tog hand om henne på bästa möjliga sätt vilket såklart gjorde mig väldigt lugn.

Sista dagarna på sjukhuset så blev infektionen bättre och alla proverna gick åt rätt håll.
Tyvärr är mitt blodtryck så dåligt att jag nu får äta blodtrycksmedicin, men jag hoppas att jag snart slipper det.

Så ligger det till.
Jag har en del otur men jag har ju tur i kärlek vilket fall :)

Äntligen hemma....

Idag blir vår lilla Lowa 17 dagar.
Men först idag blev jag utskriven från sjukhuset. Tack för det. Man blir på något sätt inte normaliserad när man äter, sover och vistas på ett sjukhus.

Varför fick vi komma hem först idag?
Håll i hatten för det som vi var med om är höjden av otur.
Jag var snackisen på avdelning och blev ett mysterium för läkarna att knäcka.

Vi tar det från början.
Onsdagen den 19 oktober blir jag inlagd för misstänkt havandeskapsförgiftning. Vätskan jag hade i kroppen var inte att leka med och mitt blodtryck var sisådär.
Torsdagen är mest en dag av övervakning.

På fredagen så får jag träffa läkaren och vi diskuterar hur vi ska göra. Jag vill bli igångsatt och hon verkar inte helt främmande för det.
Ett ultraljud görs för att se så att Grodan inte mår dåligt.
Ett väldigt stort barn syns på skärmen och jag börjar, för första gången bli nervös.
När läkaren får veta att barnet i magen uppskattas väga runt 4800 gram blir det bestämt.
Jag ska sättas igång.

Vid lunch börjar projektetet att få Grodan till världen. Men det slutade inte som planerat.
Vid sju hade jag börja få lite värkar men även huvudvärk och lite suddig syn.
Läkaren testar mina leder som tydligen är stela och kan ge kramper.
Kejsarsnitt är hennes rekommendation. ( havandeskapsförgiftningen är ett faktum)
Kejsarsnitt.
Den lätta vägen ut.
Trodde jag då.
Sen gick det väldigt snabbt.
Inom loppet av 90 minuter kommer vår flicka till världen.
4460 gram och 53 cm lång skriker hon till och kort därefter från hon träffa sin pappa.
Jag får snegla på henne liggandes, fortfarande i chock men otroligt lättad över att hon äntligen är här.
9 månader av oro är över.

Det var bara början på ett två veckors helvete.
Imorgon berättar jag mer om den biten.

Lilla Lowan.

Kärlek.
Lowa med sin pappa.

Äntligen är hon här.
Nu är längtan borta och ersatt med en stor lycka.

Jag tänder ett ljus för dig, pappa......

......denna alla helgona dag.

15 dagar senare....

Lowa.
Så heter hon.
Vårt barn. Vår ögonsten. Vårt lilla mirakel.
Idag har det gått 13 dagar sen Lowa kom till världen och förändrade våra liv föralltid.

Jag kommer att berätta allt om den dagen då hon kom, inte nu men inom kort.
Tänkte bara titta in och säga hej, bloggen har blivit lite lidande men allt har inte gått som planerat.

Vi är fortfarande kvar på sjukhuset men hoppas få åka hem till helgen.
Vi är väldigt sugna på att få börja vårt nya liv tillsammans med Lowa som bara har fått uppleva sjukhusmiljö än så länge. Stackars barn.
Jag har varit väldig sjuk men är nu på väg att bli bättre.

Nästa gång jag kikar ska jag berätta allt som hänt.
Man kan säga att det har varit den lyckligaste tiden i mitt liv, samtidigt som det har varit den jobbigaste med tanke på alla komplikationer som hänt.

Tack till alla som hört av sig!