Black swan

Var på bio ikväll med min vän Emma. Hon fick välja film och det blev the black swan.
Den var väldigt konstig och man gick från bion med en del frågetecken. Samtidigt som den var riktigt bra. Skumt va? Men så var det vilket fall. Bra men konstig. Rekommenderar jag den? Om man inte har fobi för naglar och tår. Då kan den bli lite jobbig att se på. Annars tycker jag absolut att den var sevärd.

Imorgon ska vi på vårt första besök hos barnmorskan. Självklart spännande och nästintill overkligt.

Nu ska jag gå och sova. Kan hända att jag drömmer om konstiga ballerinor. Eller elaka barnmorskor.

Dagens inköp

Efter en trevlig brunch på hotell Gillet drog vi en snabb repa på stan. Egentligen skulle jag hitta lite tröjor och tunikor men det blev dessa istället.
Men jag är nöjd ändå.

Imorgon bitti drar vi till Vingåker och ska kolla in deras outlet. Har hört från säkra källor att dom ska ha riktigt bra grejer där nu. Vi får hoppas att det stämmer eftersom resan tar över två timmar.

Hoppas ni får en trevlig lördagskväll <3

Semla eller bebis?

Som ni ser så syns det redan att jag är gravid. Eller är det alla semlor och snickers som jag helt plötsligt har börjat trycka i mig?
Jag tror att det ligger en stor hockeykille därinne som kommer att väga runt fem kilo när han kommer ut. För hade det varit en innebandy kille hade ju magen inte börjat synas ännu ;-)

Det var dags

För mina kritvita converse som är inköpta i USA och som jag fått av svärföräldrarna.
Egentligen är det lite för kallt men jag kunde inte hålla mig. Nu slänger jag in alla stövlar och kängor i garderoben och tar inte fram dom förrän i höst. Oavsett hur mycket mer snö som kan tänkas falla ner från himlen.

John Blund och jag.

Att man blir tröttare av att vara gravid är ingen myt.
En tupplur efter jobbet har blivit en standard för mig samtidigt som jag inte har några som helst att gå och lägga mig runt tio.

Annars känns det fortfarande overkligt även om vi gick ett bildbevis på att det faktiskt är sant.
Imorgon går jag in i vecka 9 och beräknat förlossningsdatum är 31 oktober. Chansen att det blir en november-unge är väl ganska stor och i vår familj har vi redan två födelsedagsbarn denna månad eftersom både lillebror och mamna fyller då.

På tisdag ska vi till barnmorskan för första gången och det bli hur spännande som helst.

Dagens bästa är ett samtal ända från thailand
Dagens sämsta är bristen på kläder i min garderob. Allt är fult.

Via dolorosa presenterar stolt i samarbete med reproduktioncentrum

GRODAN.

Som ett brev på posten...

Blev jag dålig.
Kände mig lite konstig på fömiddagen, nästan som sockerfall och svimfärdig.
Blev värre på eftermiddagen då jag fick frossa och allmänt konstig i kroppen.

Var tvungen att gå hem och sova. Och som jag sov.
Jag vaknade efter tre timmar och trodde att jag skulle dö. Gud så dåligt jag mådde.

Nu har jag fått i mig lite mat och känner mig något bättre.

Undra om det är influensan?

Teknikens under( gång)

Ni kanske har märkt att sen min mobil blev inlämnad för lagning har fotona mer eller mindre försvunnit från bloggen.
En blogg utan bilder är en tråkig blogg. Så är det.

Jag ringde idag för att höra hur det går med mobilen.
Det verkar som jag får vänta lite till.
Och då innebär det att ni får läsa denna blogg utan bilder ett tag till.

Tråkigt med sant.

Gissa vikten

Idag har lekte vi en liten lek jag och några killar på jobbet. Leken gick ut på två saker:

Vad väger jag nu.
Vad kommer jag att väga till sommar.

Johan gissade på att jag vägde 63 nu och skulle sluta runt 80-85 kg när det är dags att föda. Han ville alltså inte gissa på vad jag skulle väga till sommaren.

Jens gissade att jag vägde 67 kg nu och kommer att väga 82 kilo till sommaren.( alltså inte när det är dags att föda som johan trodde)

Som ni märker skiljer det ganska många kilon både på den nuvarande vikten men även hur dom tror att det kommer att utveckla sig. Men vi får se vem som har rätt när sommaren kommer. Jag vet vem jag skulle lägga mina pengar på......

Skickade precis ett mms till en vän på min mage. Hennes reaktion på magen var att det förmodligen ligger fler än en där inne.

Fast det går ju inte att sticka under stolen med att jag äter för två. Idag bjöd chefen på bullar och inte kunde jag nöja mig med en utan var tvungen att trycka i mig ytterligare en..
Tjockis utan karaktär....


Dagens bästa är mitt favoritprogram Desperate Housewife äntligen börjar ikväll igen.
Dagens sämsta är jordbävningar och tsunami.

hej å hå.

Jag har sedan några år tillbaka varit relativt noga med vad jag ätit. Inte manisk på något sätt men känner jag att det skenar iväg gör jag ett litet ryck så att det inte ska spåra iväg. Jag vet ungefär vad som klär mig om man säger så.

I helgen ställde jag mig på vågen.
Det har spårat ur. Redan.
Jag har sett fram emot att äta lite extra och unna mig lite mer godis och sånt när jag blev gravid.
Men 4.5 kilo är ju inte helt normalt kan jag rent spontant känna. Lägg då på de 6 kilon jag gick upp av hormonerna.
4.5 kg plus 6 vet nu ju vad det blir. 10.5 kilo sen i november.
Oh lord.  Detta kommer inte att sluta bra.

Det innebär att min vikt börjar på en siffra som jag aldrig någonsin varit uppe i. Jag visste att det skulle hända. Men inte i vecka 8.

Så.
Har jag tvillingar i magen?
Har jag trillingar i magen?
Har jag världens största bebis i magen?
Är jag ett matvrak utan spärr?

Vem vet.
På måndag ska vi ultraljud, då får vi se vad dom säger. Nästan så jag hoppas att det ligger trillingar där inne. Något annat skulle ju faktiskt vara konstigt.

Soliga lördag.

Och så var det lördag igen. Veckan har ju gått väldigt snabbt eftersom jag bara lyckades jobba i går. Nu hoppas jag att det värsta är över och eventuella sammanväxningar är borta. Och att jag får jobba som vanligt.

Blev en natt av ensamhet då K är i Varberg för att spela innebandy men han kommer hem ikväll så jag står ut tills dess.
Matchen visas på tv och jag har blivit hembjuden till Tessan som också har en kille i laget för att titta på matchen och käka lite lunch. Trevligt!


Glöm inte att kolla på TV4 sport 1400 och heja på Storvreta!

Normal, jag? Nähä. Aldrig.

Jag har försökt få komma på ett läkarbesök eftersom jag har ont i ganska många dagar.
Första samtalet ringde jag redan förra veckan då jag fick väldigt ont på natten och det kändes väldigt olustigt.
Jag fick då till svar att det kan kännas när livmoderna växer och det inte är något farligt.

Idag ringde jag igen.
Jag har inte kunnat jobba på hela veckan eftersom jag har haft så ont. Vissa nätter har det inte blivit många timmars sömn och jag känner att det inte riktigt ska vara på detta vis.

Denna gång fick jag diagnosen att det förmodligen var endometrios på vissa ställen vilket innbär att jag är sammanväxt på de områdena som livmoderna växer.

Tydligen inte farligt men uppenbarligen inte så bekvämt. Så nu är det vila som gäller.
Jag har vilat i fyra dagar och det blir inte bättre.
Åh vad trött jag blir.
Att det aldrig kan vara normalt.
Att jag aldrig kan ha en sjukdomsfri månad från jobbet.

Nu ska ska jag vila. Lite till.

Kvinnans dag

Vad trevligt att vi får en dag per år tack var vårt kön. Eller?
Själv kan jag känna att det nästan känns nedlåtande att vi skulle ha egen dag bara för att vi är kvinnor. Morsdag är ju trevligt, och fars dag likaså. Men detta känns väldigt förlegat och inte alls aktuellt.

Med tanke på denna dag publicerar Aftonbladet en hel drös med artiklar gällande kvinnovåld. Och detta är enbart det våld som drabbar kvinnor i en nära relation.

m

Jag har läst varenda artikel och känner inget annat än avsky för dessa män som tror att dom kan äga en annan människa.
Just nu är fyra stycken män som står åtalade för att ha mördat sina fruar/ sambos. Det värsta av allt är att samtligt av dessa kvinnor var mammor.

Så vad ska vi ha en egen dag för när det uppenbarligen finns många, många kvinnor som lever under ständigt hot, dold identitet eller det värsta - redan är döda. Ha en dag istället för dessa sorgliga, rädda och sjuka män som behöver vård och som inte bör se dagens ljus på väldigt länge. Då kanske detta problem uppmärksammas lite bättre.

Jag är tacksam för att mina bröder inte slår sin tjejer och behandlar dom med respekt
Jag är tacksam för att jag inte är i en sån situation som de kvinnorna i artiklarna.
Jag har det bra.
Mycket bra.
Och jag hoppas att bebisen i magen när den växer upp, pojke eller flicka aldrig någonsin ska utsätta/utsättas för sånt här våld.

Gå in på aftonbladet och läs om detta. Jag loar att ni kommer att bli lika förbannade som jag när ni läser det.
Beatrice Ask och hennes föregångare borde skämmas!

Vilken vecka är jag i ?

Jag känner mig totalt förvirrad gällande i vilken vecka jag är i. Man kan ju inte räkna på samma sätt som vid en naturlig befruktning eftersom embryot har legat utanför kroppen och gjort sig redo.

Jag kanske tänker helt fel men om man skulle jämföra med en naturlig befrukning som gjordes samma dag som vår isättning av embryo borde jag vara länge gånget?

Ja, detta är ju en hel vetenskap som jag inte ens vet en hundradel om. Jag antar att jag får svar på alla mina korkade frågor vid ultraljudet den 21 mars.

Däckad....

Är vad jag har varit hela dagen idag. Fryst och svettats vartannat och känner mig inte alls kry.
Jag har legat och sovit nästan hela dagen på soffan men nu kände jag att det var dags att hitta något att äta.
Men mitt kylskåp ekar tomt vilket innebär att jag måste visa min sjuka nuna bland allmänheten.

Igår var jag hemma i Huddinge och hälsade på mamma och blev bjuden på söndagmiddag. Kom hem lagom till det varje svenne banan bänka sig framför på söndagar - Solsidan.

Glöm inte att titta på TV4 sport 1915 för då är det innebandy för hela slanten. Och glöm inte att spana lite extra på nummer 22. :)

Jag bugar och bockar...

För alla gratulationer som inkommit via telefonsamtal, sms, facebook och annan kommunikation.
Jag har återigen fått vackra blommor levererat till mig och denna gång från min fina barndomsvän Emeli.
* Tack snälla du *


Helt ärligt.
Jag hade såklart inte en aning hur många som skulle vara med och heja på oss och ge sitt stöd och uppmuntran när jag bestämde mig för att vara helt öppen med vårt ( mitt problem).

Med facit i hand är jag väldigt tacksam för att jag inte höll något hemligt.
Vi har haft uppbackning som heter duga vilket gjort denna resa väldigt mycket mer avspänd än vad den hade gjort om vi burit på detta i hemlighet. Man klarar allt med rätt typ av stöd.


Varför håller man tyst om det?
Varför är det tabu med ofrivillig barnlöshet eller svårighet att få barn?


Ett tips till alla som läser min blogg och som är i samma situation som oss - Berätta!
Man behöver inte basunera ut det i kön på Ica men varför ska man inte berätta det för ens vänner och familj? Livet blir lättare med alla korten på bordet.
Jag lovar.



Avslutningsvis - Sara Vargas låt är ingen 10-poängare  men ack så viktig i sitt budskap.
Stark tjej som vågar berätta om vad hon har varit med om utan att skämmas.
Min typ av tjej med andra ord.

Bloggtorka

Jag lider av stor bloggtorka.
Om ni undrat varför jag inte skrivit på några dagar alltså.

Jag hoppas att detta kommer att släppa snart
annars går ju denna blogg i graven och det vill jag ju inte....

P L U S

Jag tog testet i lördags. Jag fuskade med andra ord.
Trodde inte riktigt på resultatet och gjorde även testet när det var sagt, nämligen i måndags.
Det var samma resultat.
Jag funderar på att köpa ett till. Jag litar inte riktigt på dom där....
Vad blev resultatet?
Jo, det blev ett plus vilket innebär, om jag fattat det hela rätt att jag är gravid.

Nu är den närmaste familjen plus dom mest nyfikna vännerna informerade om detta.
Det hade inte varit rätt att familjen skulle få läsa om detta på bloggen och K informerade sina syskon idag vilket gör att alla nu vet.

Jag kan inte skriva några reflektioner kring detta ännu eftersom jag befinner mig i ett chocktillstånd.
Jag kommer heller inte tro på det förrän vi har varit på ultraljud den 21 mars.
Något som skulle vara så svårt blev helt plötsligt väldigt enkelt.
Första försöket.
Sug på den karamellen.
Det har jag gjort sen i lördags och jag fattar det fortfarande inte.