Vi kör igen!

Och nu nöjer vi oss inte med en varsin lott. Två var för att maxa chanserna. Så mellan 20.00 - 2200 kommer K och jag sitta som två pensionärer och hoppas på fru fortuna.

Lite bling bling

Fina va? Fick dom av Falkis idag! Tack snälla du som gjorde min sketna dag lite bättre :-)

I natt trodde jag att jag skulle dö...

Ja så var det faktiskt.

Somnade relativt sent men vaknade efter en halvtimma av att det kändes som om mitt hjärta skulle hoppa ut ur kroppen. Vanligtvis brukar hjärtklappningarna ge sig efter ett tag men igår gick det inte att få slut på fanskapet. På slutet vet jag inte om jag hade hjärtklappning på grund av hormonerna eller om det var stressen över att jag trodde att jag höll på att få en hjärtattack.
Så imorse när när klockan ringde 0630 var jag allt annat än pigg eftersom jag inte lyckades somna förrän vid halv fem. Bara en dåre somnar vid den tiden.

Det spände lite över bröstet idag och jag var tvungen att gå in fass för att kolla på biverkningarna en gång till. Så nu vet jag att jag inte kommer att få en hjärtattack och dö, men fasiken vad obehagligt det är ändå. Jag hoppas att natten som kommer blir lugnare och att jag får sova.

Nu är jag och min kropp helt slut. Åtta veckor har tagit ut sin rätt.

Länge leve hoppet!

Ingen julfrid i detta hem inte...

Nu har klockan gått över midnatt och inte ligger jag och sover. Och inte ska jag behöva sova då jag har julledigt fram tills den 3:e januari. Var det tänkt vilket fall. Men när chefen, med sina bedjande ( eller befallande) ögon frågade mig om jag kunde jobba något i mellandagarna hade jag inte hjärta att säga nej. Så imorgon klockan 0630 ringer klockan och då är det bara att stiga upp. Fast jag vet att jag kommer att snooza till 0700 och få stressa ihjäl mig för att bli klar till 0730. Och inte har jag tvättat håret heller och det kommer att ta en kvart att få rent.
Antar att jag kommer att vara lite mer trött än i vanliga fall eftersom jag har blivit bjuden på middag och fått i mig lite vin också.
Jag skjuter mig mig själv om jag försover mig. Det är nämligen jag som har nyckeln. Men jag ska ställa två olika klockor och hoppas att jag vaknar av det. Det är inte lätt att vara en nattuggla på kvällen och en tröttmössa på morgonen. Längtar tills jag blir pensionär och går och lägger mig klocka åtta på kvällen och stiger upp klocka fem. Klarvaken!

Jag har gjort en dum sak idag. Glömde min spray hemma när jag skulle på middag vilket innebär att jag missat en sprayning.
Vilken klant jag är!
Smisk på fingrarna och lovar mig själv att detta aldrig ska upprepas......

Mot ett nytt år

Då var julen över. I alla fall för mig. Eftersom jag inte har något julpynt behöver jag inte heller bry mig om när det ska plockas ner. Julafton blev som vanligt en stressig historia med tider som skulle passas men som slutade med förseningar lite här och där.
Jag är en väldigt punktlig människa som hellre är för tidig än för sen. Min familj har inte den genen i sig vilket leder till passiva aggressioner från min sida.

Men det var en väldigt trevlig julafton med mycket mat och julklappar. Tomten måste ha bortsett från att jag är en liten grinch och var väldigt snäll i år.
På juldagen fick jag skjuts hem av snälla storebror. Det är ju ändå en bra bit från Nacka till Uppsala så det var väldigt snällt av honom. Som tack fick han hjälpa mig med att skala 2 kg potatis som jag behövde ha till maten som jag skulle laga till K och hans kompisar. Vilken snälla syrra jag är.....

Enligt tradition går man ut på juldagen. Och om det är någon tradition som ska följas så är det väl den. Eftersom jag var bannlyst hemma av K för att han skulle ha sin traditionella grabbfest fick jag jag ta mitt pick och pack hem till Mörkis. Efter att jag hade lagat maten såklart.
Juldagen kan vara den mest kaotiska dagen att gå ut på och känslan att vara ett gäng packade sillar( i dubbel bemärkelse) är nog aldrig så verkligen som just på juldagen. Men vi hade väldigt kul, som alltid.

Igår fyllde min älskade K år. Det blev en lugnt dag utan några större ansträgningar och lite kalas på kvällen med hans familj.

Idag är jag väldigt, väldigt trött och ska snart ta en tupplur. Ser tillbaka på dagarna som gått och känner att en liten bit av grinchen är borta. Nu ser jag fram emot det nya året och allt som ska hända. Sitter och klurar på lite nyårslöften. I år kanske man ska ge ett löfte som man kan hålla.

Kom igen nu!!!

Jag känner att idag är dagen då jag kommer att vinna!!!

Mot Huddinge

Fy vad jag INTE gillar att åka bil i busväder.

Julklappar - check!

Imorse när jag vaknade upp kändes det lite halvjobbigt att inte en enda julklapp var inhandlad. Men det var faktiskt inte den hemska trängseln som jag hade förberett mig på. Kanske valde många bort stan för att handla inomhus i någon galleria. Ellet så har fler lärt sig att det är en dum stress att handla dagen innan julafton.

Jag rev hur som helst av det hela på dryga timmen. Det hade gåt ännu snabbare om det inte var så att julklappen till K var slut. Är inte det typiskt. Att när jag väl kom på vad jag skulle köpa till honom så finns det inte. Ja ja, nu fick det bli något annat som jag inte vet om han vill ha men då får han lämna tillbaka det.

Om några timmar åker vi till mamma för att påbörja julfirandet. Vi ska titta på tv 4 :s uppesittarkväll och spela bingolotto. Har man tur kanske mamma bjuder på ett glas vin oxå :-).

Och har ni tur kanske jag bjuder på ett till inlägg lite salongsberusad....

Snyggare...?

Fick ett litet ryck idag och kände att det var dags att ändra utseendet på Via dolorosa. Jag ägnade hela 10 minuter på lunchen att göra dessa ändringar.

Vad ska jag köpa?

Nu har jag precis kommit hem och får äntligen slänga upp fötterna på soffbordet. Hade en date med kakan, Sara, Sofie och Stina. Det blev en snabb middag för att sen bege sig till fyrishov för att kolla på lite innebandy. Men kan väl erkänna att det blev mer tjatter än innebandy.

Imorgon ska jag in till kontoret och jobba några timmar, men jag slutar runt lunch och då ska jag ut och stångas med alla andra sista- minuten shoppare. Med tanke på denna vedervärdiga kyla är det inget jag ser fram emot. Jag måste verkligen komma på vad jag ska köpa för julklappar till K. Det står helt still och han är inte särskilt hjälpsam när han rycker på axlarna och säger att han inte vet vad han önskar sig. Men det brukar alltid lösa sig.

Förstår att många redan har klätt sin gran. Jag har ju ingen hemma eftersom Grinchen bor här men om jag hade haft en, då hade jag klätt den imorgon. I vår familj klär man grannen dagen innan julafton i samband med att skinkan blir klar i ugnen. Fin tradition som jag ska föra vidare. När Grinchen har flyttat ut alltså.




Om jag hade haft en gran att klä, då hade den nog sett ut så här. Fast utan den fula mattan.

Nu måste jag hoppa in duschen och tina upp mig. Är mer nedfryst än en findus fiskpinne.

Min fina Joel

Jag älskar det här fotot! Jag har en canvas tavla med samma motiv som jag fick av K. I sommar är det två år sen han lämnade oss....

Min fina joel

Jag älskar det här fotot. Jag har en canvas tavla med samma motiv som jag fick av K. Brukar titta på det när jag saknar honom och då känns det lite bättre. I sommar är det två år sen han lämnade oss....

Årets första Julklapp

En pläd, en flaska rött, lite choklad och en bok. Så egentligen fick jag fyra julklappar. Och det var inte tomten som kom med detta utan min arbetsgivare.

Hej! Grinchen här...

Snart är det julafton. Som liten var ju så klart julafton årets höjdpunkt. I min familj skulle det vara millimetersrättvisa vilket innebar att vi tre barn skulle ha exakt lika många paket. Jag tror att snittet låg runt 10 klappar var. ( vilket då innebar att mina föräldrar fick köpa 30 stycken klappar) Vad som sen låg i klapparna var inte lika väsentligt. Vilket fall inte till en början. frågar man vem som var mest girig och krävde att få lika som de andra, skulle nog samtliga svara, i kör att det var jag.

Jag älskade verkligen julafton. Ett paket fick öppnas på morgonen. Resten av klapparna efter julmaten och Kalle Anka. Sen kände man en slags tomhet när man slitit bort det sista julpappret och allt som låg kvar var en röra av snören, kartonger och papper. Så när jag tänker efter så var det inte själva sakerna i sig som man fick utan den upphöjda spänningen innan, med paketen under grannen och de eviga gissningarna om vad det kunde vara. Och så klart- vem fick årets största paket? ( jag hävdar fortfarande att jag aldrig fick det största, men jag kan tänka mig att resten av familjen inte håller med)

Nu är man äldre och det betyder inte alls samma sak. Man vaknar inte klockan sju och är helt till sig över att nu är det äntligen julafton, dagen som man längtat efter så mycket.
Nu handlar det mer om att pyssla ihop hos vem man ska vara hos först och vem man ska avsluta julafton med. Stressa hit och stressa dit. Till vilka ska man köpa julklappar till och är vi egentligen för vuxna för att ens få några alls?

Grinchen kom inte bara och tog mina julblommor, jag tror att han även tog över min kropp. Kanske  är det därför jag inte ens har börjat handla mina julklappar än.

God jul !

Herr Doktor. Jag bugar och jag bockar.

Det var nog många som höll tummarna idag för beskeden vi fick hos läkaren var positivt. Det som skulle kollas var att hormonerna hade gjort sitt jobb och satt mina äggstockar i vila. Det är dock ingen trevlig upplevelse det där ultraljudet som är inne och rotar och som vanligt fick jag ont. Det är väldigt känslomässigt påfrestande att besöka doktorn samtidigt som man är tacksam och glad att man kan få denna hjälp.

Somnade inte förrän vid tre i natt och vaknade med världens spänningshuvudvärk. Men som tur var hade jag inte något att oroa mig för. Det krävdes dock både diklofenak och citodon för att få bukt på den.

Vi fick en lektion om hur vårt schema skulle se ut, när jag skulle ta dom olika medicinerna och jag fick till och med prova att sticka mig med sprutan. Men till min stora förvåning kändes det inte ens. Man ska ju sticka sig i bukfettet så för en gångs skull var det bra att ha det :)

Vi fick en hel folder med information, och det är tur att jag inte gör detta ensam med tanke på hur förrvirrad jag kan vara ibland. Här kommer K komma bra tillhands!

För en kort sammanfattning kan man säga att i början på februari kommer vi få ta det första testet.... Och att näsprayen inte kan läggas på hyllan som jag hade hoppats på. Dosen kommer dock att minskas i januari och därmed även biverkningarna.



Mycket att läsa och mycket att tänka på...





Mitt " schema"





Hur hela processen går till.



Information om sprutan som ska tas varje kväll. Fast först i januari.

Lite tankar nära midnatt....

Sitter i soffan ( som vanligt) och känner mig inte riktigt redo för att gå och lägga mig.
 Filosoferar lite kring ödet och om hur livet "works in mysterius ways". Finns inget bra talesätt på svenska så jag kör på engelska istället.

Jag har funderat på vad jag ska dela med mig här i viadolorosa. Vissa saker vet jag att jag inte kommer att dela med mig av. Som mitt och K:s förhållande. Men jag delar gärna med mig av min sjukdom och biverkningar som den innebär. Tex. barnlöshet. Många verkar vara lite chockade över att jag skriver så öppet om det ämnet. Det verkar vara lite tabu att man inte kan bli gravid som på beställning. Men egentligen, vad ska man göra åt saken? Ibland är det bara så och att gå och vara tyst om det hjälper väl inte. Man är väl ingen sämre människa för att man har detta problem? Jag tror att jag hade mått sämre om det bara var jag och K som visste om detta. Och dom flesta som läser bloggen har eller har haft någon typ av relation till mig. Eller med mig. Dom andra nyfikna får också ta del av det, So what?

Idèn till bloggen föddes då jag själv googlade på Endometriosbloggar och bara hittade tre stycken. Två hade inte varit aktiva på flera månader och den tredje föll mig inte alls i smaken. Nu är detta inte en blogg som uteslutande handlar om endo men det valet har jag gjort för att jag inte är min sjukdom utan mitt liv är så mycket mer och så ska det förbli.

Nu spårar jag iväg lite, för detta var inte vad jag skulle skriva om egentligen. Och nu börjar det bli sent för jag har tittat på tv samtidigt så detta inlägg har tagit nästan en timma att skriva. Jag får fortsätta imorgon och då ska jag verkligen förklara vad jag menade med hur livet " works in mysterius ways.". Då kanske jag har kommit på vad det heter på svenska också.



Sov gott alla. Imorgon är en viktig dag för mig och K så vi behöver alla tummar som finns!

I`M BACK

Oj nu skäms jag lite grann. Senaste inlägget var i torsdags om jag inte minns helt fel. Så jag får ta det från början. Fredagen ( som nu ska vara en dag då jag vilar upp mig) var en dag fylld med aktiviteter. Först och främst fick jag besök av min fina guddotter och hennes mamma. Dom var väl här runt halv elva och jag hade längtat ihjäl mig efter lilla Inez. Hon hade växt lite sen vi sågs men hon var fortfarande en liten parvel. Jag och cissi tog en promenad ner på stan för att möta kollegorna och Cissi var snäll och lät mig ha Inez i babybjörnen. Åh så mysigt det var.

Inez och Cissi.

Fina Inez. Dessa bilder är tagna för några veckor sen.
Hon var så snäll hela dagen och visade bara lite missnöja när hon blev hungrig. Cissi hade pumpat ut mjöl vilket innebar att jag fick mata henne. Man blir inte direkt mindre sugen på en egen liten parvel när man får hålla i den är fina tjejen.



När Cissi och Inez åkte hem till Huddinge igen var det dags för nästa aktivitet. Det var nämligen dags för årets julbord/julfest med jobbet. Jag kanske inte behöver tillägga så mycket mer. Men jag gör det ändå när jag ändå är i farten. I år bestämdes det att vi inte skulle vara på kontoret som vi brukar utan Uppsalas motvarighet till finlandsfärja blev destinationen. Vi hade en grymt rolig kväll och hur ska jag utrycka mig...när jag vaknade upp på lördagsmorgonen ville jag kapa av mitt egna huvud och slänga ut det genom fönstret. Ungefär så bra mådde jag. Bjuder på lite bilder. Men alla foton som tagna efter klockan 00.00 censureras bort och visas bara för inblandade.....

 Min bordsherre och kollega Andreas.
Fortfarande bra form på samtliga.

Mörkis och Falkis. Mannen med sängkammarblick är vår kollega och hur han mådde i lördag kan man ju bara spekulera i....

Vems dessa glasögon var och varför jag hade på mig dom förblir ett mysterium.

Så. Det var väl min helg. Lördagen var en seg dag med mycket sömn. Mina sprayningar blev huller om buller och jag följde inte alls schemat som jag skulle. Idag har jag också tagit det väldigt lugnt. Måste vara på topp imorgon inför mitt läkarbesök som jag hoppas kommer att gå fint.

Oj, Oj, Oj...

vilket skitdag det har varit idag. När jag vaknade imorse kändes det som om världen var upp och ner och jag precis gått en boxningsmatch mot självaste Mike Tyson. Kroppen ville inte göra det jag var tvungen att göra- gå upp och gå till jobbet.  Så, vi gjorde en deal. Sova nån timma till och sen gå iväg till jobbet. Efter mycket om och men traskade jag iväg till jobbet men tyärr kickade varken jag eller kroppen igång. Det första jag gjorde när jag kom var att däcka i soffan. Sov över två timmar men jag skulle kunna sova 100 timmar till känns det som.

Nu är går jag runt i en slags dimma, en twilight zone utan ände. Men inget ont som inte har något gott med sig. Men jag kan helt ärligt säga att det inte alltid är lätt att se målet när vägen är som en berg och dalbana på crack.

Ringar under ögonen.

Tvättbjörn? Nej, bara tröttmössa. 

Idag har jag inte så mycket att rapportera om. Trött och åter trött men på måndag är det äntligen dags att förhoppningsvis byta hormoner. Jag vet såklart inte vad eventuella biverkningar sprutorna kan ge, men jag tänker vara naiv fram tills att fabror doktorn säger annat. Och om det visar sig vara biverkningar så känns det nog ganska okey för enligt planeringen ska jag bara ta dom i 12-13 dagar.

Lovade lite bilder helgen. Måste ha gått och blivit senil för det var inte värst många jag tagit. Och dom är tagna i smyg så jag erkänner att dom inte är dom bästa.

Dan och Sylle. Han kan vara den keligaste som finns. Alltså Sylle - katten

Åsa, K:s fina syster som blev firad lite i efterskott. Bredvid henne sitter hennes kille Mikael men eftersom detta togs i smyg blev det kanske inte den bästa bilden på honom med tanke på att  just när jag tog bilden tog han en slurp cola.....

Här kommer en lite bättre bild. Nu lyckades jag även fånga svärfar på bild. Jag kan nog förvänta mig en tillsägning nästa gång vi ses :). Men jag kallas ju inte paparazzi för inget....

MMMMmmmums! Getost som jag vanligtvis inte tycker om men svärmor hade lyckats med en bra kombination att det smakade så gott!

Nu ska jag fortsätta med att sitta på min lata rumpa i soffan och med spänning se på säsongens sista Desperate Housewife. Om jag orkar kommer det ett till inlägg ikväll. Har lite tankar som jag kanske ska offentligöra.....

Ditten och datten

Ursäkta min frånvaro. Tanken var ju att jag skulle skriva en liten rad igår men jag var så trött att jag sov från och till hela dagen och kvicknade inte till förrän vid fem. Vissa dagar är jag en tröttmössa, det är bara att inse. Och med tanke på dom rådande omständigheterna har jag inte ett dugg dåligt samvete att sova bort en hel dag. Orkade jobba extra hårt idag tack vare det :)

Lördagskvällen spenderades hos svärföräldrarna som bjöd på en riktigt god middag. Hedersgästen var såklart Åsa, K:s syster som fyllt år. Mätta och belåtna efter både mat och vin fick vi ta ett färdmedel hem som vi inte brukar ta -  Bussen.
Försöker undvika den i alla lägen men nu var det för kallt och för långt för att gå hem. Nöden hade ingen lag.


Nu sitter jag i soffan som den zoombie som jag förmodligen ser ut att vara, utpumpad efter en tuff dag på jobbet. Kollar på Svenska Hjältar och gråter lite i smyg. Vilka människor det finns. Dom är verkligen hjältar! Tyvärr finns det för många människor som går runt och bara bryr sig om sig själva och inte har instinkten att hjälpa sina medmänniskor när dom som mest behöver det. Jag har min egna svenska hjälte och det är min fina vän Emma Holtari. Motiveringen till det är mellan henne och mig men jag vet att hon alltid skulle ställa upp för mig och andra i hennes närhet under vilka omständigheter som helst. Vilken tur har inte jag som har en sån vän i min närhet?

Från det ena till det andra. Försöker att ladda upp lite bilder från helgen men det funktionen verkar vara på samma zoombie plan som mig. Har suttit i närmare en timma med att ladda upp dom utan större framgång så frustrationen börjar ta ut sin rätt nu. Lyckades dock få upp en bild på den lilla tjej som kommer och hälsar på mig på fredag. Åh så mysigt det ska bli att få träffa lilla Inez. Nu var det två veckor sen vi sågs det är väl på tiden att jag får gosa lite med mitt gudbarn. Klart att det ska bli kul att träffa hennes mamma också, men vi pratar i telefon ganska ofta och den kommunikationen går ju inte riktigt att ha med Inez ännu.



Saknar dig Inez....

Händer roliga saker i mitt kök just nu. Måste nog gå dit och övervaka den bizzara situation som utspelar sig...


Nu säger jag Over & Out. Tröttmössan måste dra ner rullgardinen för att orka med morgondagen!

Yesterday.



 Blev en trevlig kväll igår tillsammans med Kakan. Hon var inte heller överdrivet sugen på att titta på idol så vi kollade merparten på innebandyn istället. Vilket tur att Sverige vann så man får kolla på lite plast idag igen.

Kakan kom hit med ingredienser till en Pad Thai som blev sjukt god. Jag stod mest och hackade grönsaker och gjorde det jag blev tillsagt. Det blev mycket mat men fatet gapade tomt när middagen var över. Man har ju svårt att sluta äta när något smakar bra, fast att man är proppmätt. Ingen bra egenskap....






Miss Cookie & The Dark one.



Ikväll blir det födelsedagsmiddag hemma hos svärfäräldrarna. K:s syster har fyllt år och det måste såklart fira.

Men först ska vi kolla på VM-finalen. Mycket spännande men jag tror tyvärr att Finland vinner.

Men jag hoppas så klart på Sverige och mina innebandykunskaper är ju sådär så jag kan vara helt ute och cykla med det påståendet.








Hörs om ett tag!

Så kan det gå.

Hoppsan hejsan. Min så kallade tupplur blev lite längre än planerat. Trodde att jag kanske skulle sova i någon halvtimma men det blev två timmar! Ibland när jag sitter på jobbet kan jag bli så trött att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Min kropp blir helt enkelt trött efter lunch och med tanke på längden av dagens tupplur så finns det ett uppenbart sammanhang. Men på jobbet går det ju inte att ta några två timmars tupplurar så ni kanske förstår vad jag kämpar med.

Hur som helst. När jag väl vaknade var det bara att ta tag i det som skulle ha gjorts lite tidigare på dagen. Nämligen att dammsuga. Men när man börjar dammsuga börjar man se allt annat i lägenheten som också behöver putsas så jag städade badrummet också. Och slängde in en tvätt. Egentligen skulle golven också behövas skuras men där satte jag stopp. Det får bli en annan dag.

Nu sitter jag och K och tittar på innebandy-VM. Finland mot Tjeckien. Klockan halv åtta spelar Sverige. Jag kan inte bli annat än förvånad över mig själv och mitt intresse för denna sport. För fem år sedan hade jag inte sett en enda innebandymatch. ( förrutom dom matcherna storebror spelade när han inte hade sin hockey, bandy eller fotboll). Och då var han kanske tolv år. Men det är ju kul att man har skaffat nya intressen på äldre dagar även om jag känner att jag någonstans påvägen måste ha blivit hjärntvättad :).

Snart kommer Miss Cookie förbi och hon är helt ovetandes om att vi faktiskt inte bara ska kolla på idol utan av vi måste zappa över ibland till innebandyn. Men jag har köpt lite saker att muta henne med....

Bästa mutan. Jag kommer att lyckas med min kupp. För jag vet att det här är Kakans favoriter.

Har vi tur kommer Mörkis förbi lite senare. Jobbigt för K med tre kacklande tjejer men som tur är har vi ju ett till rum med dörr och en tv så han överlever förhoppningsvis :)

Nedräkning. 10 dagar kvar.

10 dagar kvar tills det är dags för ett återbesök hos fabror doktorn. Är spänd på vad han har att säga men om allt går enligt planera så jag lämna näsprayen bakom mig och börja med sprutorna.

Det var i december förra året som jag och läkaren kom fram till att jag skulle opereras. Mycket har hänt under detta år som gått. Två operationer, två hormonbehandlingar och fördröjning på ca 6 månader. Aldrig någonsin vill jag gå igenom denna berg och dalbana igen. Men jag skulle väl tro att det värsta är över nu när vi har kommit så långt på vägen. Att jag kanske kommer att behöva opereras igen för endometriosen är jag medveten om men det blir på ett helt annat sätt nu. Inga obehagliga överraskningar eller frågetecken. Jag har haft nästan ett år på mig att acceptera det faktum att jag har den här sjukdomen och lärt mig acceptera och lära mig att leva med den.

Den finns där hur jag än gör och att gräva ner sig och tycka synd om sig själv kommer inte att göra saken bättre. Det enda som jag känner kan ändra denna inställning är så klart om det inte går att bli gravid. Men det får bli ett senare problem om så blir fallet.


Eftersom det är fredag idag är jag ledig. Känns lika skumt som förra fredagen men självklart är det skönt att vila ut. Var dock tvungen att dra mig upp ur sängen och iväg till den lokala konsumhandlaren för att köpa snus. Dumt beroende det där jäkla snuset, men jag ska verkligen göra ett tappert försök att sluta efter nyår.

På med fulmössan och iväg till konsum.

Nu ska jag ta en liten tupplur. Sen ska jag dammsuga eftersom miss cockie kommer hem till mig ikväll och eftersom hon kan vara den mest pedanta människan på jorden vill jag ha det städat när hon kommer hit. Annars tar hon bara tag i dammsugaren själv och börjar städa åt mig. Tänkte att hon skulle slippa det idag så vi får umgås och titta på Idol.


Hörs om en stund!

Jäkla dator!

Igår när jag kom hem satte jag mig ner för att skriva lite. Precis när jag började runda av dog dator. Överhettad. Då hade klockan hunnit bli halv tolv så jag gav upp och gick och la mig istället. Det jag skrev finns lite längre ner att läsa för den som är intresserad.

Nu hinner jag skriva något mer. Måste börja laga lite mat för ikväll har jag en till kille att laga mat till. K:s bror kommer förbi och är nog ganska hungrig efter sin innebandyträning. Snart kommer nog K hem också från sin innebandyträning. Men han får vänta på sin lillebror innan vi äter.






Kalas, snetändning och en duktig sambo

Ikväll var det champions league på tv. Eftersom jag avskyr fotboll och K älskar det var jag mycket tacksam att min kollega Marie bjöd hem mig på lite kalas när hennes lilla kille fyller 2 år idag. En mycket trevlig kväll förrutom att det bjöds på massor av godsaker som jag åt alldeles för mycket av. Ställde mig på vågen imorse och kunde konstatera att jag blivit 2 kg tyngre sen jag börjat med hormonerna. Ingen idè att lägga ner någon större energi på att tappa dom nu när julen kommer. Det får bli efter årskiftet.

Blev en snetändning av andra hormonsprayningen idag och jag föll in i en slag koma. Fick kämpa för att hålla ögonen öppna. Fy vad jobbigt det är när det blir så. Är man hemma kan man ju gå och lägga sig, men det blir ju lite svårt när man är på jobbet.

Dagens bästa var när jag kom hem och K både hade diskat OCH tvättat. Ibland blixtrar han till och det fanns nog ingen bättre dag än idag för honom att göra det.

Nu verkar det vara curling på tv. Så är det hemma hos oss. Spelar ingen roll vad det är för sport på tv. Allt går att titta på. Vilket fall om man frågar K. Jag vet inte om jag är lika benägen att hålla med. Men nu när han har varit så duktig ska jag vara snäll och inte tjata på honom att byta kanal som jag brukar göra.

Grinchen var här...

                                       och stal det lilla vi hade som påminde om julen.

Sova på soffan.

Två nätter på rad har jag sovit på soffan. Inte för att jag och K är osams på något sätt utan av helt andra anledningar.

Jag har alltid, ända sen jag varit liten stört mig på vissa ljud som kan åstakommas av människor. Vissa ljud kan man faktiskt inte hjälpa att man har. Vissa ljud kan man i allra högsta grad påverka och dom är de värsta.

Det värsta ljudet är när folk äter med öppen mun och därmed smaskar. Det är knappt så att jag kan sitta kvar vid bordet om jag hamnar vid en person som inte har det sociala hyfset tugga med stängd mun. Inom denna kategori ingår även surplande. Jag kan äta soppa utan att sörpla. Då kan väl alla människor det?

Tätt följt av smaskande kommer snorande. Folk som drar in tre kilo snor är inte okey. Vad hände med näsdroppar och snyta sig? En gång i gymnasiet körde jag på ett prov för att någon i klassrummet konstant satt och snorade. Jag fyllde inte ens i alla frågor utan valde att lämna klassrummet för att slippa höra det där äckligt ljudet.

Det tredje värsta ljudet jag vet, och som man dessvärre inte kan kontrollera själv är snarkningar. Jag tror att hela min familj snarkar så jag är uppväxt med ovanstående ljud samt snarkningar. Om vi var tvunga att sova i samma rum blev det inget sova för mig. Jag låg bara och var förbannad.¨

Nu kanske ni undrar varför jag berättar detta. Jo, för att jag har sovit två nätter i rad på soffan för att K har somnat tidigare än mig och legat och snarkat i mitt öra. Jag vet att jag är " överkänslig" som min mamma brukade säga till mig. Men vad ska jag göra? Jag kan inte under några omständigheter sova tillsammans med någon som snarkar. Så då är det bättre att lägga sig på soffan. Inte lika skönt som sängen, men bättre än ligga brevid ett ånglok.

Idag är det tretton dagar kvar på min hormonbehandling. Det har ju gått ganska snabbt nu på slutet. Jag hoppas verkligen att när jag ska till läkaren den 20 december att vi kan gå vidare med steg 2. Sprutor.
Det ska bli mycket spännande även om jag inte ser fram emot själva sprutorna så är det skönt att vi är en bit på väg.

Nu ska jag försöka hålla mig vaken, ingen tupplur i soffan utan hellre somna tidigt så jag får sova i sängen inatt. Vi får se hur det går, ögonen börjar redan gå i kors.....

Söndag - en vilodag.

Har legat i sängen hela långa dagen.Tittat på lite skidor, sovit och tittat på lite mer skidor. En ganska skön söndag med andra ord. Vi var dock tvungna att få i oss någon middag så vi tog bilen och köpte en varsin pizza. Har nu avancerat från sängen till soffan. Hur kan man egentligen vara så trött som jag är? Inte vet jag men jag lyssnar på kroppen och vill den sova- då sover jag. Oavsett hur knasigt det känns.

Nu ska jag fortsätta att inte göra någonting.

Några kilo hår fattigare

 Så var det gjort. Hej då hår ned till midjan. Men det känns bra och jag är väldigt nöjd med resultatet. Fick höra att jag såg " mogen ut", Ha! Nu kanske jag slipper visa leg när jag köper snus.

Världens bästa frisör!

Och här är resultatet........

Jag är lite trött idag så jag orkar inte skriva något mer. Men en bild säger väl mer än tusen ord, är det inte så?

Snart är det dags!

Snart ryker kaluffsen. Kanske är ett tecken på att man närmare sig 30 när man klipper av sig håret.

Kanske ändrar jag mig i sista sekund? Det återstår att se....





Med fötterna på på bordet

Idag är jag ledig från jobbet. Var tvungen att gå upp imorse för att mina hormoner men gick och la mig igen och vaknade runt tio. Mycket skönt, nu sitter jag i soffan,med mysbyxorna på och kollar på Efter tio med fötterna på bordet och tar det lugnt.
Tittar ut genom fönstret och antar att det är lika kallt ute som igår. Slipper inte gå ut och trotsa kylan eftersom jag ska till frisören på eftermiddagen.

Fick en uppmaning igår i form av en pytteliten lapp som låg i min snusdosa. Den var så liten att texten inte ens kunde fastna på bild.

Sluta snusa :) hihihi. Står det på lappen som inte är mer än 2 cm stor.

Ingen avsändare men jag vet vem den skyldiga är ändå....

Var inne och läste på min vän Falkis blogg och hon drömde sig bort dagen till ära. Blev så inspirerad att jag också började spåna på lite drömmar och just nu finns det ett ställe som jag gärna skulle vilja vara på;

Praia del rey. Porugal.

Golf. Sol. Bad. Kan inte bli mycket bättre än så..... :)


Hörs om en stund!

upp & ner, ner & upp...

Så kan man sammanfatta mitt allmäntillstånd. Som ni kanske har märkt att det varit lite tyst om biverkningar och klagande från min sida denna vecka. Och hurra hurra, jag har faktiskt mått bra i jämförelse. Fast jag visste att det skulle komma en dipp, frågan var bara när. Idag kom den. Så jag fick må bra i fyra dagar så nu kommer jag nog må sämre i några dagar. Det positiva är att jag är ledig imorgon och sen kommer helgen vilket innebär att jag har tre dagar på mig att vila upp mig. Har lite småsaker inplanerade i helgen men söndagen är bokad att bara vara inne och inte göra något!

Imorgon eftermiddag ska jag till frisören, en tid som var bokad för två månader sen vilket innebär att jag ser ut som en ryss med dålig smak i håret just nu eftersom min utväxt inte är av denna värld. Förrutom att korrigera färgen tänkte jag klippa av mig håret. Det har blivit ganska långt nu, eller rättare sagt det har blivit för långt. Så nu ska några decimeter bort. Men om jag skulle ångra mig är det ingen fara på taket för till sommaren har det växt ut igen. Mitt hår växer som ogräs. Tror jag ärvt det av mamma. Och pappa.

Nu ska jag slänga mig i soffan, glo på tv och vänta på K som är och handlar dagens middag.
Kommer inte bli många knop gjorda ikväll.

En mysig fika kväll hos fina Falkis

Ikväll var jag och resten av tjejerna från jobbet hembjudan till Falkis som snart går på mammaledighet. Vi skulle vara där runt halv sju så jag och mörkis bestämde oss för att ta en bit man efter jobbet. Inga konstigheter- det blev så klart sushi.

Falkis hade bakat dom mest otroliga sötsakerna, gud så jag åt. Hon hade bakat så mycket att vi alla fick en liten goodie bag att ta med hem till våra killar!

Alla fick en varsin form av denna otroligt goda kladdkaka.

Hon hade fixat och donat och gjort så fint att hon skulle vinna över självaste Leila. Önskar att jag var lite duktigare på att baka. Men eftersom man inte kan gå på känsla som man kan göra i matlagning kommer jag nog aldrig bli lika bra på som Falkis på att baka.

 Falkis öppnar lite paket som vi hade med oss. Jag och Mörkis köpte ett par fårskinnstofflor till lilla killen som ligger i magen.



En av dom många fina juldekorationerna som fanns hemma hos henne. Jag framställs som Grinchen i jämförelse med denna kvinna. Men jag har lovat henne att bli lite mer pysslig när jag får barn. Men nu är det ju bara jag och K så två julstjärnor får räcka för tillfället.

Hon blev så trött av allt ståhej så hon var tvungen att lägga sig på golvet.


När det var dags för att åka hem och sätta på sig stövlarna hade jag svullnat upp i vaderna att jag knappt fick igen blixtlåset. Man skulle ju kunna skylla på alla kakor jag åt men det är så hormonerna fungerar. Så viktökning under behandligen är ju förståligt med tanke på att vaderna kan öka i omkrets på 3 timmar.

Vill avsluta med att ifrågasätta denna kyla. Jag vet att vi bor i sverige och vi har vinter det känns inte rimligt att det är -21 grader som det var imorse vid halv åtta. Vilket fall inte i början på december..... eller har jag förträngt hur det verkligen är på vintern??