Och så var det den här endometriosen...

Det är mycket svårt att förklara för någon som inte har endometrios vad det egentligen innebär. För egentligen innebär det allt och ingenting på samma gång. När jag är i mina bra perioder förtränger jag att den lilla djävulen finns. När den är som mest påtaglig tar den över mitt liv.

Den påverkarkar inte bara mitt fysiska välbefinnande utan till en ganska stor grad även det psykologiska. Man kan säga att det har dragit undan mattan för mig i ganska många avseende. Ett konkret exempel på det är mitt jobb. Jag har världens roligaste jobb. Men jobbar man som säljare krävs det en " whoop as" attitud. Man ska vara bäst. Jag vill vara bäst. Jag vill ha förväntningarna från mina chefer att vara bäst. Det sa jag på arbetsintervjun.
Men det går inte att vara bäst när man i snitt är borta 7 dagar per månad p.ga av sjukdomen. Då hatar jag min sjukdom.Mer än någonsin. När månaden är förbi och jag inte har presterat som jag vet att jag borde.

Det är svårt att inte bli bitter. Jag kämpar på med det och ibland känns det lätt och ibland känns det svårt. Vi får se vem som vinner i slutändan. Jag eller min sjukdom. Just nu håller jag på mig själv. Som den envisa människan jag är!

Nu är klockan snart tolv denna härliga lördag. Nu är det filmdags i sängen med K.

Sov gott mina vänner!

Jessica