Dilemma

Nu har jag köpte ett test. Egentligen hade jag kunna köpa ett på söndag eftersom jag ska göra det först på måndag.
Men jag köpte ett dubbeltest vilket innebär i praktiken att jag skulle kunna göra ett imorgon och ett på måndag.
Samtidigt kan jag förstöra min mysiga helg som jag ska ha med bebis Inez och cissi om det skulle visa negativt.
Vilket dilemma.
Jag gillar inte att utsättas för dilemman.
Men jag orkar inte vänta längre, jag går runt med fjärilar i magen nästintill hela tiden och har blivit besatt.
Bebisdjävulen har tagit tag i mig och vägrar släppa taget om mig.
Jag vill riva av det här nu så man kan gå vidare oavsett resultat.
Jag är en otålig människa. En ganska dålig egenskap i dessa sammanhang.

Annars har det inte hänt så mycket. Åkt på stryk i Maxi Yatzy av K och hans bror.
Jag slutade kandidera som vinnare när det var halva omgången kvar. Då är det liksom inte lika kul att fortsätta spela.


Nu ska vi spela en omgång till. Killarna väntar på att jag ska sluta blogga. Bäst att göra som dom vill så det inte kommer tårar här hemma.






.

Som Magnus Uggla brukar säga: Illa, jag mår illa!

Nu skulle man kunna hoppa av glädje och tänka att det är för att det kanske ligger en liten krabat inne i magen.
Problemet är att det går magsjuka på jobbet vilket tar bort lite av det roliga.

Det är ganska jobbigt för en normal människa och gå runt och vänta på ett sånt här besked.
Jag är inte en sån människa.
Jag är en extremt nyfiken människa.

I mitt huvud händer följande:
- Jag går och köper ett test
- Jag går inte och köper ett test. Det är för tidigt
- Jag är gravid.
- Jag är inte gravid.
Runt runt går dessa tankar. Bara för att jag är så nyfiken.

Fan. Jag har hållt mig riktigt lugn fram tills nu. Vad hände med nerverna.
 Det är ju egentligen redan klart oavsett vad jag vet och inte.
Men det kanske är ovissheten som är den värsta antar jag.

Game day & sömnsjukan

Åh min skapare så trött jag är.
Koma.
Men strunt i det nu. Det är bara att gilla läget antar jag.
Ikväll ska jag iväg och kolla på världens bästa K när han spelar innebandy.
Heja Storvreta!
Min date för kvällen är min fina vän Sara och hennes kille. Dom ska få en liten bebis i maj. Mysigt värre.
Jag har inte träffat henne på ett tag så det ska bli kul att se hur lilla magen ser ut. Har jag tur kanske jag kan få känna på den också.

Må matchen inte bli ett sömnpiller för då blir det gamnacke, snarkningar och dregel för min del och det vill jag bespara samtliga som besöker fyrishov ikväll.

Just nu längtar jag tills lördag då det inte bara är bebis Inez som kommer på besök utan även bebis Malva ska jag få träffa.
Båda tjejerna har jag inte träffat sen innan jul så dom har nog växt på sig lite grann.
Sen kommer deras fina mammor också såklart så det kommer att bli full fart på lördag.

En tid av väntan.

Nu börjar tiden gå riktigt långsamt. Sex dagar känns som flera månader bort och jag är så less på att vänta.
Det finns tydligen tidiga gravtest man kan köpa men det känns inte heller rätt att göra så. Jag vill att det ska bli måndag den 28:e nu!

Igår fick vi hem det totala resultatet från äggplocket. Det var ju några ägg som behövde några dagar till på sig innan dom kunde konstatera att de inte var dugliga. Ytterligare två stycken lyckades bli fina embryon vilken unnebär att vi nu har 10 stycken som väntar på oss i kylen.
Jag hoppas att jag inte kommer att behöva använda dom såklart men det kan vara skönt att ha lite marginal och en plan B kommer att behövas.

Annars har det inte hänt så mycket. Idag trodde jag att mensen skulle komma för att jag fick riktigt ont men till min stora lycka så hände inget sådant.

Helgen.

Oj vad denna helg har sprungit förbi. Vi drog till stockholm redan vid lunch i lördags.
K:s syster var snäll och lät oss låna hennes lägenhet och det passade alldeles utmärkt eftersom hon bor ett stenkast ifrån min lillebror.

Vi acklimatiserade oss genom att ta en sen lunch tillsammans med Lillebror och hans tjej. Till min stora förtjusning valde även Carolina Gynning att ta sig en bit mat på samma ställe. Det var knappt att jag kunde fokusera på något annat och blev lite halvt hånad att killarna i sällskapet.
Hon är till och med vackrare i verkligheten och det var inte svårt att känna sig som en grå mus brevid henne.
Vackra kvinna.

Nåväl.
Festen som storebror hade arrangerat blev en stor succè och jag tror att alla som var där hade galet roligt.
Jag tror inte att han mådde så bra dagen efter men det är väl så det ska vara när man firar sin 30-års dag.

När tiden väl kom på söndagen då det var dags för oss att åka hem hände det som inte borde få hända.
Jag, som redan var nervös över att köra bil i den stora staden satte mig förarsätet och anpassade bilen efter mig - pumpa upp stolen, skjuta fram stolen, reglera sidoseglerna och backspegeln.
Problem var att jag fick hela backspegeln i handen. Nej, nej nej.....
Det är ju helt sjuk ju. Min bil är yngre ett dagisbarn och därmed borde inte väsentliga saker som att backspegeln lossna.
Vi ( läs K ) gjorde några tappra försök att sätta tillbaka den men det funkade inte.
Alltså. Jag skulle, som i vanliga fall tycker det är jobbigt att köra i stockholm, dessutom köra utan backspegel. Inte schysst. Just vid det tillfället kände jag en stor avsky mot Audi och deras leksaksbil.
Jag kan lätt klappa mig själv på axeln och säga att jag klarade detta med bravur ( dock med andan i halsen) och lyckades ta oss hem till Uppsala. Aldrig har jag använt mina sidospeglar som då.

Min söndag bestod mest av att sova fast jag borde ha städat.  Jag låg i fosterställning och missade det mesta av söndagen. Tänk att jag missade sveriges första medalj i alpint på herrsidan sedan 1985. Jag missade en innebandymatch live och jag missade att man inte ska sova bort dagarna.

Om 7 dagar exakt får vi veta hur det går. Det molar och spänner men det kan lika gärna vara endometriosen.
Jag funderar på att ta testet lite tidigare. Fuska kanske det kallas. Eller otålig. Men jag är så nyfiken. Tänk om det skulle visa gravid. Eller ännu värre. Tänk om det skulle visa ej gravid. Båda svaren kommer ju att framkalla starka känslor.

Nu ska jag titta på Familjen annorlunda och dom tjejerna verkar inte ha några större problem med att producera ungar.

Tiden går fort när man har kul.

Nu blev det tokigt igen. Mitt mål är att ha minst ett inlägg per dag men nu har jag verkligen inte haft tid.

Hade jag haft min fina android som jag bloggar mycket ifrån och som gör att jag inte är beroende av en dator för att skriva hade det sett lite annorlunda ut. Jag är mycket bitter över att den har gått sönder och när jag får tillbaka den har jag ingen aning om. Men nu var det inte det jag skulle skriva om.

Anledningen till att den inte har blivit så mycket skrivande är för att den har varit en del firande de senaste dagarna.
I onsdags fyllde världens bästa storebror 30-år vilket innebar en tripp till stockholm och lite middag.
Vi var på en restaurang som heter Pharos som ligger på söder som serverar grekisk mat. Mums. Rullade nästan därifrån men gott var det.
Vi köpte världens största ( kändes det som) klotgrill till honom och som vi släppade med oss in på restaurangen.

Mamma och födelsedagsbarnet.

Kalle och min fina svägerska. Hon är världens bästa hudterapeut
så om ni är sugna på att bli lite fina i huden så ska ni gå hit

Lillebror som underhåll allt och alla denna kväll. Hade en släng av skavsår i öronen när kvällen
var slut eftersom han satt bredvid mig :)

Fina Farmor och faster som jag inte träffat på ett tag.
Ett kärt återseende såklart.



30-åringen, 29 -åringen och 28-åringen.
Vi kommer att fira 30-års dagar i tre år framåt.



Min fina farfar. Underbar och älskad av alla.

 I torsdags var det dags att fira K:s pappa och lillebror vilket resulterade i ytterligare ett restaurangbesök.

K:s pappa bjöd på en mycket trevlig och god 3 rätters middag som gjorde att jag än en gång rullade ut från restaurangen.

Jag glömde kameran hemma denna gång så jag har inga bilder att visa från denna kväll.

Så det har varit mycket familj och födelsedagsbarn denna vecka. Imorgon avslutar vi det med att åka till stockholm igen för en rejäl 30-års skiva. Ska bli intressant gå på en sån fest helt nykter. All erfarenheter är bra erfarenheter antar jag.

Ikväll sitter jag hemma själv för K är borta i botkyrka för innebandymatch mot Balrog.

Tog mig en lång och skön tupplur när jag kom efter jobbet. Jag är galet trött nuförtiden men det är skönt att jag äntligen får sova en hel natt.

Båda gångerna när jag har tagit hormoner har jag slutat att drömma, kanske för att jag aldrig kommer in i någon djupare sömn. Nu är jag väldigt tacksam att dom har kommit tillbaka och att jag änligen har en normal sömn igen.

Nu är det bara 10 dagar kvar innan den stora dagen. Kan man inte ta testet lite tidigare? Jag har en känsla vad det kommer att visa men vi får se om jag har rätt......

Nu ska jag prova lite kläder inför imorgon. Allt sitter ju lite tight nuförtiden så vi får se om jag kan hitta någon som passar. Förmodligen inte. 6 Kilo är ju ganska mycket.

Kära dagbok. Jag har syndat. Förlåt mig

Bloggkvinnan i mig har tappat lite fokus dom senaste dagarna men nu är vi på rätt spår igen.
Ibland tryter inspirationen och då är det svårt att få fram något att skriva.

Jag spolar tillbaka bandet lite grann och kan berätta att fredagen var en väldigt händelselös dag med mest sängliggande för min del.
Lördagen bestod av kvalitetstid med Kakan i form av promenad och Uppsalas godaste pad thai.
På kvällen var det den årliga schlagerfesten hos Kryckan och för min del - nykter för första gången.
Det var inte lika roligt och jag var nog inte den roligaste gästen så jag och K gick hem redan vid tio. Magnus Ugglas gamla hit Jag dansar aldrig nykter har aldrig känts mer slående som just då. Ge mig vin och jag dansar. Ge mig läsk och jag sitter i ett hörn.

Söndagen var den första smärtfria dagen och det passade lägligt eftersom det var dags för lite innebandy.
Jag satt mellan Kakan och Sofie, vilken innebar mer prat än tittande på just plast. Kanske bäst om jag tittar själv nästa gång. Missade till och med att K blev utsedd till matchens lirare. Pinsamt.

Och igår var det ju alla hjärtans dag.
En trevlig dag när man kan visa lite extra uppskattning. Jag köpte hem skaldjurplatå till K och mig som var underbart gott. Jag fick en jättefin blomma med ett jättefint glashjärta som stod på ett glasfat. Eller alltså det är lite svår att förklara och det där lät ju bara konstigt.
Men den var jättefin och orden som han skrivit på kortet var det finaste av allt.
 Det hade ju varit jättebra med ett foto men mobiljäveln har brakat ihop.
Den är inte ens ett år gammal och nu har det blivit fel på den så att den inte går att ladda. Jävla skit.
Så till dig som eventuellt har försökt ringa eller sms:a mig. Nu vet ni anledningen till varför jag inte svarat.

Jag och min mobil lever i symbios. Nu känner jag mig halv. Min fina android.
Får väl ta fram den gamla som varken har touch eller internet och som jag garanterat kommer att skämmas för att plocka upp bland allmänheten.
Dagen I-lands problem. Jag vet.
Men jag fokuserar på dom mindre viktigare sakerna nu för att tränga bort det mer allvarliga.

Nu ska vi snacka lite Ivf också.
Jag skulle jättegärna vilja veta om det ska kännas något nu eller om det först kommer efter man har tagit gravtest. Det molar lite ibland. Är det bra? Det kanske är dåligt? Många frågor men ingen som kan svara.
Känner mig ganska avslappnad ändå och har verkligen inte gått och blivit besatt. Men det är ju 13 dagar kvar så det kanske kommer när det börjar närma sig.

Det känns som om denna vecka kommer att flyga förbi och gå i firandets tecken.
Imorgon fyller världens bästa storebror 30 år och det ska firas lite lugnt på en restaurang i stockholm med familjen.
På torsdag ska vi fira K:s lillebror och pappa och då blir det ett besök på restaurang i Uppsala.
Sen får vi vila en dag för att på lördag fira storebror ordentligt med en brakfest på Undici i Stockholm.
Så det finns tid att tänka på annat än att bullen ska bakas i ugnen.

Jag är Zlatan.

Oj oj oj. Så kan man kanske sammanfatta denna ofattbara men väldigt positiva dag.
Så här ligger det till.
Dom hittade totalt 18 stycken ägg.
Samtliga blev befruktade.
9 stycken av dessa var av perfekt karaktär.
5 stycken behövde några dagar till.
För er som inte är inne i denna värld av IVF kanske inte förstår riktigt vad dessa siffror betyder. Men jämför med att vanligtvis kanske man får 2-3 ägg som befruktas och som kan användas så kanske ni får bättre koll på läget. Galet. Inget annat är galet är detta. På ett bra sätt såklart.

Känslan av vinst har inte varit större under denna resa än vid detta tillfälle.
Kände mig som äggproducenternas Zlatan.
Jag, som under två års tid känt mig bitter, arg och uppgiven över min endometrios som förstört så mycket och gjort att jag inte känt ig normal med mina smärtor och allt annat som denna sjukdom påverkat var dagens " guldkorn" som personalen så fint sa.
Idag kände jag mig bäst!


Alla dessa ägg räknas till  försök 1 vilket innebär att vi teoretisk kan försöka åtta gånger till innan försök 2 startar. Under förutsättning att kvalitèn är lika bra när man tinar upp dom. Och skulle det visa sig att det bara är hälften som klarat sig så är ju det jättebra.


Som om denna dag inte kunde bli bättre fick vi en liten överraskning levererad till dörren.

 Kalle är min storebror och Sophie är min svägerska. TACK snälla ni!!!!

Jag blir helt varm i hjärtat av all backup som vi har. Det kommer mail, sms, kommentarer på bloggen och samtal dagligen med fina och uppmuntrade ord. Och nu även blommor!

Nu är det bara att vänta i 18 dagar. Sen får vi veta. Ni med.

Nu ska jag återta mitt ryggläge i soffan. Känna mig nöjd med dagen som varit och försöka tränga bort magsmärtorna som inte är av denna värld.

Klart det kommer att gå bra

Tar med mig min ängel som inte lämnat min arm sen jag fick den och jag vet att den kommer skänka positiv energi.
Om 30 minuter är det dags.
Nervöst? Spännande? Läskigt?
Japp. Alla tre.

Åh heliga natt.

Natten blev....inte så rolig om jag ska uttrycka mig milt.
Mina äggstockar verkar inte uppskatta att någon har varit där inne och rotat och snott några ägg.

Det kändes som en blandning mellan endosmärta och den smärtan jag kände när jag fick en infektion i livmodern. Alltså inte en jättetrevlig känsla. Dessvärre har det inte avtagit så jobb är bara inte att tänka på.

Jag tror inte att det är jättevanligt att man känner såhär efter ett äggplock. I vilket fall inte enligt de google länkar jag har kollat in. Som om det skulle vara svaret på allt. Men ändå.
Får se vad läkaren säger imorgon.
Ett standard svar brukar ju vara endometrios.

Nu ska jag trycka i mig lite smärtstillande och flyga in lala-landet.

Hönan Agda.

Nu var det gjort.
Det hela började med att byta om till landstingets fina kläder. Rock i storlek Xl och en papperskjorta och strumpor som räckt hela vägen till låren. Fint och prydligt hade dom laddat upp med två panodil och en hutt med lugnande vid min brits. Lättpåverkad som jag är däckade jag med vi väntade.
Jag väckte av barnmorskan som ledde mig iväg. Urinblåsan var tvungen att vara tömt så ett pitstop via toaletten blev det först.

Väl inne i rummet stod läkaren och väntade. Honom hade jag inte träffat tidigare och var väl lite besviken att det inte var den sedvanliga doktorn som skulle utföra äggplockningen. Men han verkade väldigt kompetent så nu i efterhand spelar det ju ingen roll.
Innan det var dags att lägga sig i stolen skulle matchvikten kollas. Hade det inte varit för den otroliga nervositet som jag kände inför vad som skulle hända hade jag skrikit rakt ut och kanske på plats fått en ätstörning. Mina damer och herrar. Sedan den 11 november har jag gått upp 6 kilo. 6 mjölkpaket sitter nu på min kropp som absolut inte är välkomna.
Men allt som har med min fåfänga får för tillfället stå åt sidan och ses som sekundärt. Jag tar denna smäll nu, sen när allt är över. Bebis eller inte blir det bootcamp hardcore. Kanske inte så konstigt att kollegan trodde jag var gravid?

Åter till äggplocket.
Innan det hela tog fart fick jag smärtillande- intravenöst. Bom. Rakt upp i skallen. Sköööönt.
Den känslan varade inte alltför länge. Det jag oroade mig för - lokalbedövningen var inte så farlig som jag trodde. Missförstå mig rätt, det var inte skön känsla men det var inget mot vad som väntade.

Genom en monitor kunde vi se äggblåsorna och hur den långa nål liknade saken sög upp dom.
Jag kände ganska snabbt att det smärtstillande som jag fått inte räckte på långa vägar och den snälla barnmorskan injicerade lite mer i armen. Nu snackar vi groggy.

Den vänstra äggstocken gick ganska smidigt att plocka ifrån men min högra, som tydligen gömmer sig bakom min livmoder blev lite svårare för läkaren att komma åt. För att lösa det problemet krävdes det att barnmorskan tyckte ner min buk under resten av plocket och då tittade den fram.
Men gud så ont det gjorde. Och det var nästan värst när det var över och jag fick sätta mig upp.
Som vanligt hade endometriosen en finger med i spelet. Enligt läkaren kan ett sånt här ingrepp göra ondare för personer med endo. Såklart. Jävla endo.

Sedan var det tillbaka till rummet för lite vila. Smärtan eskalerade och barnmorskan fick komma in två gånger med smärtstillande samt lägga på en varm kudde på magen innan det kändes bättre.
Hög som ett hus begav vi oss hemåt och jag låg väl i sängen fram tills halv sex innan jag klev upp.

Nu är jag väldigt svullen och öm i hela buken men det går nog över om några dagar. På torsdag är ska vi tillbaka för sätta in embryot.

Jag har en stark känsla att det var många tummar och tår och hölls idag för vår skull.
Bara för att man tar all denna medicin för att plocka ut äggblåsor är det inte säkert att det finns bra att plocka ut. Jag vet inte vad som är bra eller dåligt rent generellt men jag har en bekant som gjort detta och i det fallet fick dom ut 3 ägg.
När vi lämnade rummet hade dom hittat 17 ( !) stycken och då var dom inte klara. Nu vet jag inte kvalitèn på dessa men rent logiskt borde det vara bättre ju fler det finns eftersom då finns det fler att välja på.

Så alla ni som på nåt sätt var med och stöttade. TACK. Kommer att behöva utnyttja er på torsdag också. Sen får ni ledigt.

Imorgon smäller det.

Jaha. Imorgon smäller det. Ingen återvändo.
Att denna dag nu snart är här känns lika overkligt som att tomten kommer på besök. Egentligen borde jag vara nervös men det är inte den känslan jag har haft idag. Det har varit någon annat som jag har känt, men jag kan inte riktigt förklara. Lycka och lättnad kanske. Vet inte riktigt själv om jag ska vara ärlig.

Börjar däremot bli ganska nojig för den där lokalbedövningen. Den måste ju bara göra ont, finns liksom inga andra alternativ. Men å andra sidan så är det så här det går till så jag kommer ju inte direkt undan den men jag hoppas att det lugnande jag får kickar in rejält, det brukar det ju faktiskt göra.

Jag tackar på förhand för alla som lovat att hålla tummarna ( och tårna) för oss imorgon. Jag ska bära med mig det imorgon och hela denna 3 veckors period och känna ert stöd ända in i ryggmärgen.

Önskar jag orkade skriva lite längre inlägg men just nu är det bara gröt i huvudet. Jag har till och med tappat bort mina tankar.
Men kika in imorgon eftermiddag. Då har nog allt klarnat och jag lovar att berätta allt, inga detaljer kommer att cencureras. Hur obehagliga dom än må vara.

Och till det allra viktigaste.
Tummarna.
Vi måste ha tummarna imorgon.
Glöm inte det nu.
Lova.

Grande Finale!

Nu var det gjort.
21.00 tog jag ägglossningssprutan med skräckblandad förtjusning. Nålen var dubbel så lång som den andra sprutan och det kändes som det var väldigt mycket vätska som skulle injiceras men efter ett samtal till Kakan, bästa vän och mycket kompetent sjuksköterska tog jag mig modet att sticka in nålen i magen och trycka av.

Imorgon är det vilodag från allt som heter hormoner och sprutor jag ska ladda mentalt för det som ska hända på tisdag.

Kakan som är en hopplös romantiker tycker att det är fel att det eventuellt ska bli en bebis i den sterila miljö som ändå sjukhus är.
Hon säger att hon ska fixa musik, Marvin Gaye - Lets get it on, värmeljus och dämpad belysning på torsdag när det är dags för att sätta tillbaka ägget.
Ha! Hon jobbar ju bara några våningar ner så chansen finns ju att hon står där på torsdag med cd-spelaren i högsta hugg och är mer exhalterad än jag.
Vilken isbrytare det skulle vara....

Sista natten med gänget?

Vi kör på att det Kommer att gå hela vägen så ikväll kör jag, Tessan ( bilden) K och Hannes full fart ikväll. Och som vi kör! Sen blir det inget mer Vin, snus eller något annat onyttigt!

God morgon världen!

                                                          God morgon kära bloggvänner!

Lovade ju att skriva igår kväll men tröttheten tog över totalt och jag slockande väldigt mätt och belåten på både mat och lyckokänslor igår.

Dagen började med läkarbesök som innehåll både ultraljud och ett ytterligare blodprov. Läkaren kollade så att mina äggblåsor var av rätt mängd och rätt storlek. Vilket dom var.

Blodprovet togs för att säkerställa vilken dag nästa vecka det var bästa att plocka ut äggen.

Jag fick som vanligt inte veta detta direkt utan väntade exhalterat på samtal från barnmorskan som skulle ske på eftermiddagen.

Att fördriva tiden var inte så svårt, jag var tillbaka på jobbet vid halv nio och trots matlåda blev det en lunch ute med mina två kollegor Jens och Andreas

Andreas och Jens. Lika glada som jag att det var fredag!

Eftersom det var fredag valde både herrar att trycka i sig en pizza. Jag var väldigt sugen på att göra detsamma men i sista sekunden tog samvetet över och det blev en pastarätt istället ( som om det skulle vara bättre?! )











Chefen var snäll igår och tyckte vi hade gjort ett bra jobb i veckan så vi fick sluta redan klockan två.
Fem i två ringde det på min mobil. Dolt nummer. Jag vet att det är repro som ringer.
Jag får instruktioner om hur jag ska justera min dos på Gonal -f och när vi ska komma dit.
Jag får beskedet att nu på tisdag är det dags....Tack. Tack. Och åter. Tack.
Tack till mina läkare, tack till Landstinget och tack till alla i min omgivning som gett mig fina och stödjande ord för att denna dag äntligen ska bli av.




Denna spruta ska jag ta på söndag klockan 2100.
På måndag ska jag inte ta några sprutor eller nässpray alls.






 Vilken lycka detta är.
Jag bestämde mig för att fira detta framsteg.
Jag tog med mina fina kollgor och vänner Jens och Emma på en väldigt tidigt afterwork.
Även Emmas kille Jocke kom förbi och Jens tjej Ida.
K var en riktig arbetsmyra igår så han anslöt lite senare än alla andra.

Jocke & Emma.

Vi satt kvar tills hungern tog över och vandrade vidare till en italiensk restaurang. Pizzan som jag undkom tidigare på lunchen slank istället ner till middag. Men vad fasiken. Detta var ju en dag att fira och då får man ju fuska lite.

Mörkis & K.
Han ville som vanligt inte synas på bild och tyckte denna lösning var bra

Vid åtta promenderade vi hem och tittade På spåret. En perfekt fredag på alla sätt och vis och helgen fortsätter med fler trevligheter för ikväll är bjuder vi en riktig Svenne Banan- kväll med Melodifestivalen och Tacos för våra vänner Hannes och Tessan och Mörkis och Jocke.

För den anledningen måste jag nu sluta blogga och börja ta tag i hemmet som på senare tid inte varit en stor prioritet.

Så nästa gång ni ska hålla tummarna för oss är på tisdag. Glöm inte bort det nu för ni har gjort ett riktigt bra jobb hitills så vi behöver alla tummar vi kan få!

En snabbis....

Hinner inte skriva många rader för snart måste jag börja jobba igen.
Men för er nyfikna där ute gick det alla tiders hos läkaren och datum är nu bestämt. Det blev dessutom fortare än väntat.
Lovar att berätta allt ikväll!

Hörs om ett tag.....

Jääääsp

Trött. Tröttare. Tröttast. Veckan börjar ta ut sin rätt och det gör ju inte särskilt ont att veta att det är fredag imorgon. Slumrade till i soffan under självaste halv åtta hos mig och vaknade upp lagom yrvaken och förvirrad en timma senare. En tupplur är inget som man får gratis utan även dom ljuvaste sakerna i livet har konsekvenser. Som att när klockan passerar midnatt med marginal kommer jag fortfarande vara vaken. Men gud så skönt det var. Och gud så dumt det var.

Ni kommer väl ihåg vad som händer imorgon? Ultraljud. Känns pirrigt och nervöst för jag vet att imorgon bokas första IVF försöket in. Äntligen. Äntligen. Äntligen.
Tänk att denna dag, som allt för ofta känts väldigt långt borta, nu är här. Lovely!

Bloggstrejk

God kväll!
Jag körde en liten bloggstrejk igår.
Jag var sur och irriterad över en sak som jag inte kan påverka ett dugg. Och då tänkte jag att det var lika bra att bespara er mitt dåliga humör.

Idag har det varit en odramatisk dag som bara innehållt jobb.

Status på sprutorna är att jag är ganska skonad från blåmärken, magen är uppblåst som en ballong och jag har fått flott hår.
Det ser ut som jag hade en kottlett frilla idag och då tvättade jag håret igår! Mycket skumt för jag har snustorrt hår i vanliga fall men efter en diskussion med tjejerna på jobbet kom vi fram till att det måste vara sprutornas fel.

Nu går jag och längtar tills fredag då det är ultraljud. Och jag längtar till nästa vecka ännu mer för det är då den stora dagen är!