Trött söndag i fars dag tecken

Alltså att planera sitt liv som man gjorde innan Lowa kom kan man ju bara glömma.Hon är lite kinkig på nätterna vilket leder till att vi inte sover sådär överdrivet mycket.
Idag var planen att vi skulle åka ut till landet över dagen för att byta till vinterdäck och äta fars dag lunch med K:s föräldrar.
Så blev det inte.
Jag hade huvudvärk och sömnbrist och K hade visserligen inte huvudvärk men var trött som en tomte så vi blev tvunga att slopa våra planer för att få lite sömn.

Jag hade även planerat att gå en promenad med Lowan ner på stan och köpa en farsdag present till K.
Detta utblev också.
Det blev en kass första fars dag för K men vi får göra den bättre nästa år, jag och Lowa.

Imorgon måste jag nog upp till sjukhuset för att kolla blodtrycket.
Idag har jag som sagt haft huvudvärk och på kvällskvisten blev jag även illamående.
Två klassiska symptom för havandeskapsförgiftning.
Jag var ju på återbesök i fredag och fick träffa ett stolpskott till läkare som inte hade koll på min historik.
Hon tog bort all blodtrycksmedicin och skickade hem mig som om jag var en vanlig patient.
Hon ringde dock tillbaka några timmar senare efter att en överläkare tyckt att jag inte var klar och gav mig ytterligare ett återbesök nu på onsdag.
Men jag blir ändå nojig att blodtrycket sticker iväg nu när jag inte har någon medicin.
Men vi får se, om det blir sämre idag får jag väl åka idag.
Jag är bara så less på sjukhuset och hoppas verkligen kunna lägga detta bakom mig en gång för alla.

Havandeskapsförgiftning, blodförgiftning, vätska kring hjärtat och blod i magen...

Jag lovade att berätta lite mer om dom 17 dagarna vi var på sjukhuset.
Själva kejsarsnittet gick bra, ochllt gick enligt planerna på lördagen och söndagen.
Tanken var att vi skulle åka hem på måndagen, tre dagar efter att hon kom till världen.

Mitt blodvärde var nere 71 ( runt 120 bör man tydligen ligga på) och doktorn ordinerade två påsar blod.
Ush, det var obehagligt att få någon annans blod men tydligen nödvändigt så jag gick med på det, även om jag fick kalla kårar....

Natten till måndag vaknade jag att jag frös och hade ledvärk och jag kände direkt att jag hade feber.
Tyvärr var det kanske inte den bästa barnmorskan som jobbade den natten för hon vägrade att ge mig febernedsättande, eller ta bort nålen som satt i min arm och värkte riktigt illa.
Efter några timmar kom dagpersonalen, jag fick alvedon och ipren, dom tar bort infarten i armen och efter några timmar mådde jag bättre
Armen var svullen och gjorde rätt ont, men det händer tydligen rätt ofta.

Dessvärre så kommer febern tillbaka och den hade bestämt sig för att stanna.
Den gick ner vid febernedsättande men efter några timmar kom den tillbaka.
Om. och om. Och om igen.
Dom misstänker att det är infektionen i armen som gör mig sjuk och sätter in antibiotika intravenöst.

Dagen efter mår jag lite bättre och jag känner att antibiotikan har börjat kicka in.
Nu hoppas vi att kunna åka hem på onsdagen.
Men nåt händer. Plötsligt så får jag hög feber igen. Fan vad dåligt jag mår.
Men jag fortsätter att äta febernedsättande och hoppas att den där elaka febern inte skulle orka komma tillbaka.
Men det gjorde den. Gång på gång.
Natten till torsdagen får jag väldigt ont under högra revben och det känns som en fotboll som trycker upp mot lungan. Jag har rätt svårt att andas under natten. Det kommer en läkaren som skickar en remiss till röntgen för att se med ultraljud vad det är för fel.
Där ser dom att min galla är flera cm tjock, vilket den absolut inte ska vara.
NU börjar den stora utredningscirkusen.
Dom vill hitta varför jag fortsätter att få symptom i kroppen.
Jag fick för kvällen en väldigt, väldigt bra läkare som inte lämnade något till slumpen.
Jag gjorde en massa tester, bland annat ett ultraljud på hjärtat och min diagnos blev följande:

Blodförgiftning ( från infektionen i armen samt en blödning i magen)
Vätska kring organen - hjärta, galla och mage
Läckande hjärtklaff ( det här är inte löst ännu. )
Dåliga levervärden
obalans med salterna i kroppen vilket kan ge hjärtrubbning
En havandeskapsförgiftning som dessvärre blev värre efter att Lowa kommit ut.
Som värst var mitt blodtryck 180/100.

Vi fick byta rum till ett som hade syrgas och EKG. En natt fick vi flytta ner till förlossningen för att läkarna ville ha mig på samma våning IFALL något ( vad nu det kunde vara) skulle hända.

Vem hade trott att detta skulle hända. Jag skulle göra om det tusen gånger igen för min lilla Lowas skull, men det fanns stunder när jag var så dålig att jag trodde att jag inte skulle få åka från sjukhuset.
Jag missade mycket tid tillsammans med Lowa och det känns väldigt sorgligt. Vi har hela livet tillsammans men dom första dagarna kommer jag aldrig att få tillbaka.
Hon har en fantatiskt pappa som tog hand om henne på bästa möjliga sätt vilket såklart gjorde mig väldigt lugn.

Sista dagarna på sjukhuset så blev infektionen bättre och alla proverna gick åt rätt håll.
Tyvärr är mitt blodtryck så dåligt att jag nu får äta blodtrycksmedicin, men jag hoppas att jag snart slipper det.

Så ligger det till.
Jag har en del otur men jag har ju tur i kärlek vilket fall :)

Livet på BB

Efrer att jag varit hos min BM på eftermiddagen och fick ett blodtryck på 155/95 blev det en tur till förlossingen igen.
Där togs det nytt blodtryck som visade 160/85.
Efter att fått träffa läkare och gjort undersöknig samt ultraljud blev vi inlagda.
Det var förövrigt fantastiskt att se Grodan, som var mer vild än tam i magen och som gjorde det svårt för läkaren att se hjärtat. Men bättre det än en trött bebis.

Dom vill helst inte sätta igång mig riktigt än utan nu ligger vi inne på grund av blodtrycket.
Nytt beslut tas imorgon igen

K var iväg köpte lite middag.
Inte nyttigt men fantastiskt gott!

Det är inte direkt Hilton men det är en egen toa vilket
jag är mycket tacksam för.

Våra sängar. Men K får betala 270 kronor för att sova
i sin, hehe!

Tydligen var det champions league ikväll så för 129 kronor
så kunde K få se sin fotboll.



Fortsättning följer........

Gilla läget

Slog en signal till förlossningen ikväll i hopp om att det var samma människor som jobbade igår.
Det var det inte.
Att mina fötter och vader är sprängfyllda med vatten är inget som tas i beaktning. Igår var det farligt. Idag ingenting
BM som jag pratade med förstod att jag tyckte det var förrvirrande med att en läkare ville sätta igång mig och en annan tyckte jag skulle gå hem och sova.
Så jag fick en tid.
Imorgon.
´På samma ställe som tyckte att jag skulle sova.

Tio minuter och en massa tårar bad jag K avboka den. Har ingen som helst lust med att träffa den där läkaren igen.
Jag väntar tills mitt besök hos min egna barnmorska på torsdag.
Eftersom att dagen dom inte tycker att havandeskapsförgiftning varken verkar troligt eller särskilt farligt.

Jag har försökt lägga in en bild på mina fötter så att ni kan få se, men inte ens mobilen vill samarbeta med mig idag.


Dagens ängel är Sara som knackade på min dörr och lämna en tröstkasse med skvallerblaska, läsk, godis och chips.

Nu ni.....

Ska ni få höra vad jag gjorde igår kväll.
Så här var det.
Vid sju tiden såg jag att mina fötter såg lite svullna ut ( alltså mer än vanligt).
Och dom växte, och blev mer och mer vätskefyllda.
Jag gick i valet och kvalet om jag skulle ringa till förlossningen men jag kände mig lite tveksam eftersom jag ringt dom förr och varit där uppe några gånger.
Men.
Till slut ringde jag och det var inte snack. Det var dags för en favorit i repris.
Det var bara att släpa upp K ur sängen som trodde att han skulle få sova och försöka hitta en par skor att ta mig dit med.
Det blev inga som var mina utan K fick bistå med sina badtofflor.

Mitt blodtryck låg på 145/95 när jag kom in( all time high) och blev inte bättre efter en stunds vila.
Det viktiga för mig är att inte Grodan mår dålig, men eftersom vi fick frågan om någon av oss var dansare för hon var så aktivt så behövde jag inte oroa mig för det vilket fall.

För spola fram det lite så har vi en havandeskapsförgiftning på gång.
Det som skulle ske var att lägga in mig för att förmodligen sätta igång mig i dagarna.
Sen så visade det sig att det inte fanns någon plats, utan nu har jag sovit hemma och ska tillbaka klockan nio för en ny bedömning.

Så antingen blir beslutet att vi avvaktar och håller koll på blodtrycket eller så sätter dom igång mig.
Spännande va?

Den som ligger bästa till i tävlingen just nu är ju faktiskt Emma som har gissat på torsdag.

Nä, nu måste jag ordna lite saker - som att packa väskan.
Återkommer väl under dagen.