lördag 30 oktober 2010

Provrörsbefruktning

Som jag skrivit i tidigare inlägg kommer vi att behöva få lite hjälp med att få barn. Man kan bli hjälp på två olika sätt. Antingen insemination eller provrörsbefrukning. Vi kommer att få hjälp i form av provrörsbefruktning då vår läkare anser att den metoden ger störst chans till en bebis.

Jag har funderat på om jag inte hade bott i Sverige. Dom faktiska kostnaderna för en provrörsbefruktning är ca 30.000 kronor. Medicinen man måste ta i samband med detta är ca 15000 kronor. Det är alltså 45000 kronor. Vi kommer att betala 1800 kronor för medicinen och 900 kronor för behandligen. Som ni ser är det ganska stora skillnader mellan att behöva betala allt själva och få hjälp av landstinget.

Vi hade självklart betalat denna summa om det var det som krävdes. Men vilken lyx att vi inte behöver göra det. Jag är evigt tacksam för att jag bor här i vårt fina fina land. Vad hemskt för dom människorna som bor i länder där detta inte är möjligt och man måste bekosta allt själv, men har kanske inte råd att göra det....







Den 8 november ska vi träffa vår läkare för att påbörja hormonbehandlingen. Jag kommer att få ta medicinerna lite längre än normalt pga av endometriosen. Jag har tagit hormoner förrut fast som en behandlingsform för sjukdomen. Det var det jävligaste jag någonsin har varit med om. Medicinen tas av endo patienter och män med prostatcancer. Jag sattes i klimakteriet med allt som det innebär. Lite halvskoj att skämta när man fick blodvallningar men det bröt ner mig totalt. Sov kanske tre timmar per natt, yrselattacker, nedstämdhet och allmänt konstig i kroppen. Behandligen skulle vara i 6 månader men efter 3 månader beslöt jag och min läkare att vi skulle avbryta.Biverkningarna blev för kraftiga. Så jag hoppas inte att det kommer att vara samma typ av biverkningar denna gång.  Men  blir det så är det inte så mycket att göra åt saken. Eller Jo. Bita ihop!

Jessica


1 kommentar:

  1. Önskar dig och din kille varmt lycka till! Vill också passa på att säga att jag tycker du är jättemodig och inspirerande som skriver om din sjukdom och längtan efter barn.

    All lycka till er!

    Helena Jaarnek

    SvaraRadera