För alla gratulationer som inkommit via telefonsamtal, sms, facebook och annan kommunikation.
Jag har återigen fått vackra blommor levererat till mig och denna gång från min fina barndomsvän Emeli.
* Tack snälla du *
Helt ärligt.
Jag hade såklart inte en aning hur många som skulle vara med och heja på oss och ge sitt stöd och uppmuntran när jag bestämde mig för att vara helt öppen med vårt ( mitt problem).
Med facit i hand är jag väldigt tacksam för att jag inte höll något hemligt.
Vi har haft uppbackning som heter duga vilket gjort denna resa väldigt mycket mer avspänd än vad den hade gjort om vi burit på detta i hemlighet. Man klarar allt med rätt typ av stöd.
Varför håller man tyst om det?
Varför är det tabu med ofrivillig barnlöshet eller svårighet att få barn?
Ett tips till alla som läser min blogg och som är i samma situation som oss - Berätta!
Man behöver inte basunera ut det i kön på Ica men varför ska man inte berätta det för ens vänner och familj? Livet blir lättare med alla korten på bordet.
Jag lovar.
Avslutningsvis - Sara Vargas låt är ingen 10-poängare men ack så viktig i sitt budskap.
Stark tjej som vågar berätta om vad hon har varit med om utan att skämmas.
Min typ av tjej med andra ord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar