Det var en guldfest för att fira Sm- guldet son K och hans lagkompisar tagit.
Festen hölls på ett uteställe vilket innebar att det bara skulle bli rejält med folk ju längre kvällen led.
Detta ställe är mitt egna favoritställe och jag har nog avverkat mer tid och pengar där än vad jag vill erkänna för mig själv.
Med så kul jag har haft.
Det har tjoats och skålats och firats och festats.
Men.
Med alldeles nyktra ögon stod jag åter i den utebar jag stått i så många gånger förr med vänner och bekanta.
Jag nykter. Dom inte så nyktra.
Dårar.
Det var det enda som jag tänkte på medan jag stod där bland infernot av överförfriskade fyllekajor.
Jag var ju själv en dåre för några månader sen och kommer säkert bli det igen.
Men dårar ska umgås med dårar och nyktra gravida kvinnor passar inte in i den ekvationen.
När jag klockan två på natten lämnade in handduken sa jag ett tyst farväl till det ställe som gett mig fantastiska kvällar och lovade att komma tillbaka.
Men inte på ett bra tag.
Men så fort jag känner mig redo för en kväll av galenskap vet jag vart jag ska bege mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar