2011 - Vad hände egentligen?

Snart är 2011 ett minne blott och det ska bli spännande med nytt år och nya mål och drömmar.
Men vad hände egentligen 2011?
I januari var det en enda lång väntan på vårt första IVF försök. Jag var proppad med mer hormoner än en belgien blue tjur och pressen var påtaglig för att det skulle lyckas.

När väl februari kom var det dags och det var en spännande och väldig känslosam resa som skulle börja.
Att det stora PLUSET skulle komma samma månad var en fantastisk känsla.
Men samtidigt kom andra känslor fram. Som att barnet skulle överleva nio månader i magen.
Från den dagen och fram tills att föddes oroade jag mig varje dag för henne. Rädslan att förlora henne var större än att aldrig bli gravid.

Resten är historia. En bra sådan med ett lyckligt slut.
Jag var väl mer eller mindre gravid majoriteten av 2011.
Det var en jobbig graviditet, både känslomässigt och fysiskt och livet kändes ibland som en berg-och dalbana.
Allt jag ville var att tiden skulle gå fort så oktober kunde komma och vi skulle få träffa vår lilla tjej.

Men trots allt fokus på graviditeten hände det andra, fantastiska saker under året.
I april åkte vi ner till Malmö för att bevittna K och hans lag vinna sitt andra SM.
I Juni åkte vi ner till Italien där vi fick uppleva ett fantastiskt bröllop mellan min bror och hans Sophie.
Min bästa vän fann kärleken.
Min barndomsvän fick det jobb hon förtjänar.

Så.
Tillslut kom hon.
Lowa.
Med buller och bång. En mullig liten tjej som fick våra hjärtan att smälta direkt.
Tiden efter kunde ju ha varit bättre. Såklart.
Men nu, när det har gått ganska många veckor sen min blodförgiftning och havandeskapsförgiftning har jag lagt det det där bakom mig. Det som hände, ja det hände och det kunde ha hänt vem som helst.

Inte så konstigt att denna återblick skulle handla om mitt livs kärlek.
Men det finns en annan person i mitt liv som också är mitt livs kärlek.
Han som stod ut med mig under en jobbig graviditet.
Han som tog hand om mig när jag var riktigt sjuk.
Han som skötte om vår dotter, när jag var för svag för att göra det.
Han får jag inte glömma att nämna. För utan honom hade det inte gått.
Ingenting.