Här var det inte många veckor kvar, men jag minns det som igår, att Grodan gärna fick titta ut NU.
Det var ju faktiskt inte så konstigt att magen var så där stor eftersom hon var en bra kloss men som ni förstår var det jobbig att sitta, ligga, stå och andas med denna mage......
Även om min graviditet var jobbig ( en underdrift) så var det helt underbart varje gång jag kände en spark eller en hick. Det gjorde att det var värt det. Att känna Grodan som när vi såg henne för första gången helt naturligt blev Lowa.
Det kanske inte blir några fler barn för oss. Av flera anledningar och därför känns det bra att kunna gå tillbaka i bloggen och se hur jag mådde, vad jag tänkte och hur mycket jag längtade efter vår lilla bebis.
Man gör verkligen allt för sitt barn.
Och det börjar redan i magen. Så är det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar