Om 3 dagar blir Lowa 11 månader.
Så lång tid ( eller kort) tog det för endometriosen att kämpa sig tillbaka till kroppen.
Eftersom läkaren inte hittat nåt i mina blodprov får jag väl anta, att det är detta som gjort att jag mått så dåligt den senaste tiden.
Massor av symptom som jag inte känner igen sen tidigare men kul att det finns fler symptom än smärta. Not.
Jag är däremot inte villig att gräva ner mig för jag har alltid vetat att det skulle komma tillbaka.
Frågan har varit när och hur.
Nu vet jag.
Nu finns det lite alternativ som kan " lindra" symptomen men eftersom biverkningar är från helvetet är det knappast värt det.
Hormonsprutorna jag tog som satte mig i ett kemiskt klimakterie är INTE aktuellt.
Om jag trodde att jag visste vad det innebar att må dåligt så visste jag inte det förrän jag började med dom sprutorna.
Jag måste fundera på vad jag ska göra nu, men fylla på medicinskåpet med diklofenak, ipren, alvedon och citodon är ett måste.
Nu ska jag ta tag i denna tisdag, fixa hemma och kanske baka lite för ikväll får vi besök av bland annat Lowans faster.!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar