En baksmälla som hette duga

Herregud vad däckad jag har varit.
Började som sagt i måndags med världens halsont.
Vaknade upp i tisdags med magont från helvete.
Precis samma ont som när jag hade magkatarr. Kul jul att åka på det igen.

Fick släpa iväg mig och Lowa till affären för att inhandla blåbärssoppa. Det enda som jag fick i mig.







Efter magtabletter, blåbärssoppa och en timmas vila började det onda gå över. Fick inte behålla det lilla jag fått i mig och på kvällskvisten började jag må illa.
Sen kom febern.
Usch, har fobi för feber sen blodförgiftningen men kroppen bestämmer ju det och inte jag.

Gick och la mig med feber och vaknade med feber.
Tack gode Gud var Lowa lika trött som jag och somnade om vid sju och vaknade vid halv nio så jag fick sova lite.

Efter lunch hade jag varken feber eller ont i magen!
Halleluja!
Men mycket konstigt att det bara försvann.

Min egna analys är att jag stressade sönder mig inför Lowas Kalas.
Ville ju att allt skulle vara perfekt hennes första födelsedag.
Men såhär i efterhand kan man ju undra om det var värt det.
Lowan kommer ju inte komma ihåg det och stressa i över vecka för nåt som är över på nån timma för en del är ju rätt ovärt.

Nästa år blir det bullar och kaffe. Inget mer inget mindre.
Inte värt att gå in i vägen för.




Dagen ordspråk.
Så sant. Så sant.