Nu jag gått och grubblat ett tag och kommit fram till att det är dags för Via Dolorosa att gå i graven.
Grundtanken med bloggen var att få följa mig och min endometrios, vägen till ett barn och hur jag ändå har ett bra liv trots min sjukdom.
Ni har fått följa min operation, mina hormonbehandlingar, vårt IVF försök och hela graviditeten och resan efteråt.
Det blev ett barn.
Stjärnan i mitt liv och som det är väldigt mycket fokus på.
Och jag har ju känt att jag skrivit mindre och mindre om min sjukdom.
Och livet är inte lika mycket Via Dolorosa - smärtans väg.
Endometriosen är kvar.
Jag känner av den ibland.
Men som det är nu, är den så mycket bättre att den inte tar upp särskilt mycket av mitt liv som den faktiskt har gjort.
Det kan ju komma att ändras, men den dagen. Den sorgen.
Jag tackar alla er, varenda Kotte för alla fina kommentar och att ni faktiskt tagit några minuter av era liv, att läsa om mitt.
Jag finns ju på andra ställen i cyberrymden som
Instagram - Lovelyl
Twitter - jessicajohed
Följ mig gärna där.
Det är med lite sorg som jag nu skriver dom sista raderna i Via Dolorosa
Tack bloggen för våra år tillsammans.
Upp och ner och hej och hå har det varit men alltid lika kul har vi haft tillsammans.
Åh va tråkigt:(
SvaraRadera