Hönan Agda.

Nu var det gjort.
Det hela började med att byta om till landstingets fina kläder. Rock i storlek Xl och en papperskjorta och strumpor som räckt hela vägen till låren. Fint och prydligt hade dom laddat upp med två panodil och en hutt med lugnande vid min brits. Lättpåverkad som jag är däckade jag med vi väntade.
Jag väckte av barnmorskan som ledde mig iväg. Urinblåsan var tvungen att vara tömt så ett pitstop via toaletten blev det först.

Väl inne i rummet stod läkaren och väntade. Honom hade jag inte träffat tidigare och var väl lite besviken att det inte var den sedvanliga doktorn som skulle utföra äggplockningen. Men han verkade väldigt kompetent så nu i efterhand spelar det ju ingen roll.
Innan det var dags att lägga sig i stolen skulle matchvikten kollas. Hade det inte varit för den otroliga nervositet som jag kände inför vad som skulle hända hade jag skrikit rakt ut och kanske på plats fått en ätstörning. Mina damer och herrar. Sedan den 11 november har jag gått upp 6 kilo. 6 mjölkpaket sitter nu på min kropp som absolut inte är välkomna.
Men allt som har med min fåfänga får för tillfället stå åt sidan och ses som sekundärt. Jag tar denna smäll nu, sen när allt är över. Bebis eller inte blir det bootcamp hardcore. Kanske inte så konstigt att kollegan trodde jag var gravid?

Åter till äggplocket.
Innan det hela tog fart fick jag smärtillande- intravenöst. Bom. Rakt upp i skallen. Sköööönt.
Den känslan varade inte alltför länge. Det jag oroade mig för - lokalbedövningen var inte så farlig som jag trodde. Missförstå mig rätt, det var inte skön känsla men det var inget mot vad som väntade.

Genom en monitor kunde vi se äggblåsorna och hur den långa nål liknade saken sög upp dom.
Jag kände ganska snabbt att det smärtstillande som jag fått inte räckte på långa vägar och den snälla barnmorskan injicerade lite mer i armen. Nu snackar vi groggy.

Den vänstra äggstocken gick ganska smidigt att plocka ifrån men min högra, som tydligen gömmer sig bakom min livmoder blev lite svårare för läkaren att komma åt. För att lösa det problemet krävdes det att barnmorskan tyckte ner min buk under resten av plocket och då tittade den fram.
Men gud så ont det gjorde. Och det var nästan värst när det var över och jag fick sätta mig upp.
Som vanligt hade endometriosen en finger med i spelet. Enligt läkaren kan ett sånt här ingrepp göra ondare för personer med endo. Såklart. Jävla endo.

Sedan var det tillbaka till rummet för lite vila. Smärtan eskalerade och barnmorskan fick komma in två gånger med smärtstillande samt lägga på en varm kudde på magen innan det kändes bättre.
Hög som ett hus begav vi oss hemåt och jag låg väl i sängen fram tills halv sex innan jag klev upp.

Nu är jag väldigt svullen och öm i hela buken men det går nog över om några dagar. På torsdag är ska vi tillbaka för sätta in embryot.

Jag har en stark känsla att det var många tummar och tår och hölls idag för vår skull.
Bara för att man tar all denna medicin för att plocka ut äggblåsor är det inte säkert att det finns bra att plocka ut. Jag vet inte vad som är bra eller dåligt rent generellt men jag har en bekant som gjort detta och i det fallet fick dom ut 3 ägg.
När vi lämnade rummet hade dom hittat 17 ( !) stycken och då var dom inte klara. Nu vet jag inte kvalitèn på dessa men rent logiskt borde det vara bättre ju fler det finns eftersom då finns det fler att välja på.

Så alla ni som på nåt sätt var med och stöttade. TACK. Kommer att behöva utnyttja er på torsdag också. Sen får ni ledigt.