Helgen har gått i ett!

Det har varit lägenhetsvisningar, lunchbjudningar och innebandy för hela slanten.
Nu ska jag och Lowa umgås lite med pappa K för nu börjar en ny arbetsvecka och då får vi inte se så mycket av honom. Det tycker vi är mycket tråkigt!

Imorgon är det dags att väga sig efter att ha varit nyttig en vecka.
Jag tror inte att jag kommer att nå mitt veckomål men vi får se.....

Over and out.

Skjut mig...

Är det uttryck som jag och Kakan brukar använda oss av när vi är lite sura, irriterade eller gör sånt som är lite ( eller mycket) jobbigt.
Vi vill alltså inte att någon ska göra det på riktigt. Och så bor vi i fel stad för den delen. Och flytta till Malmö är ju inget man är sugen på precis.
Men tillbaka till ämnet.
Idag har jag slitit som ett djur med att städa min lägenhet till perfektion.
Imorgon är det nämligen visning.
Jag började dagen med att vika tvätt.
Man kan tro att vi är en sån där familj som visas på tv4 med sju barn och två vuxna med all tvätt som vi har.
Sen har det dammats och skurats och dammsugits.
Polerats och skrubbats och allt annat som man måste göra för att få lägenheten i tipp topp.

Nu tar jag en paus. En mikropause.
K åkte iväg och tränade så jag har ingen som kan säga till mig att det är rätt dåligt att sätta sig ner i soffan när vi inte riktigt är klara.

Imorgon hoppas jag att det kommer mycket folk med en stor plånbok till vår visning.
Och sen skulle det vara ännu bättre om minst två gillar den så att det blir lite budgivning.
Då blir familjen Johed fantastiskt glada.
Då kanske jag kan köpa den där resan till oss som jag vill åka på i vår.

Min älskade lilla unge fick inte vara hemma när mamma och pappa skurar sönder lägenheten.
Hon är hos sin farmor och farfar.
Det var väl väldans snällt av dom, annars hade vi inte ens kommit till hälften om lilla L hade varit hemma.
Men det känns konstigt att inte ha henne hemma.
Hur ska det gå när hon börjar på dagis?

Nä, nu är min paus slut.
Kanske återkommer lite senare.....

Låt abstinensen börja....

Eftersom mitt nyårslöfte var att komma i form till min 30års dag i maj så har jag bestämt lite nya regler här hemma. Det innefattar ingen pasta, ingen ris, kanske nån potatis ( inte till mig dock).
Inget mjukt bröd, goda såser eller annan god mat som förgyller livet.
Mcdonalds och pizza är ju bara att tok-gömma.
Det innebär även att ta en liten godisbit eller två på kvällskvisten är ett minne blott.

Så nu sitter jag här och vill springa till konsum och köpa upp allt plockgodis som dom har och trycka i mig det tills jag mår illa.
Jag skulle vilja. Men jag kommer såklart inte att göra det.
Nä.
Så länge man tittar sig själv i spegeln och känner sig missnöjd är det väl väldigt dumt att trycka i sig sånt.
Och det är så klart lättare sagt än gjort. Det ska gudarna veta.

Men jag tycker ändå att man ska få unna sig saker.
Jag har valt att göra lördagar till en sån dag. Redan nu sitter jag och fantiserar om vad jag ska köpa.
Men jag kommer inte att köpa godis.
Måste bli av med mitt sockerbehov innan det är dags att äta sånt ibland.
Men det kommer att bli sushi.Och det kommer nog att bli lite vin.
Och jag ska njuta av varje tugga och varje klunk.
För jag vet att det kommer att gå en vecka innan jag får njuta igen.

Man är ju inte direkt smart.

I natt föll poletten ner.
Hissen åkte ändå upp.
Alla hästar var hemma.
Ja, ni fattar grejen.
Jag är ju rätt trött nuförtiden. Nybliven morsa och allt.
Men det behöver inte riktigt vara så illa som det är.
Så här är det.
Lowa brukar få mat runt nio vilket innebär att nästa matning är runt två eller tre.
Då kan det ju vara en bra idè att själv gå och lägga sig. Absolut inte runt nio men kanske runt halv elva.
Då får jag några timmar innan det är dags att få upp.
Men icke.
Jag har en nattuggla.
Vill inte gå och lägga mig, Nej, det vill jag verkligen.
Jag gillar kvällar. Sena kvällar. Skulle aldrig gå och lägga mig runt tio. Hur trött jag än är.
Jag har ärvt det av min pappa.
Han var likadan. Nattuggla.

Problemet nuförtiden är att det inte bara är att gå och lägga sig för att somna och sen vakna när klocka ringer.
För om jag sitter uppe till ett, halv två så är jag ju inte piggelin precis när Lowa väcker mig två, eller om jag har tur klockan tre.
Har jag tur är hon trött och kan tänkas sig att somna om efter att hon fått mat.
Har jag inte lika tur vill hon inte somna om. Då är vi vakna. Och då kan vi vara vakna läääänge.

Så.
Om jag sover en halvtimma mellan halv två och två för att sen vara vaken till halv sex, ibland halv sju. Då är man inte kaxig.
Man är svag, så svag och vill bara lägga sig i fosterposition och gråta.
Men det går ju inte för det är ju såna saker mitt barn ska göra.
Jag får bara skylla mig själv.

Jag har dessutom inte lärt mig något från gårdagens natt.
Nu sitter jag och bloggar. Klockan är 00.30
Smart.
Nä, inte direkt.
Det skulle jag ha haft som nyårslöfte istället.
Nåväl. Jag börjar vänja mig med livet som vimmelkantig, tröttmössa till morsa.
Men ändå. Jag borde verkligen skärpa mig.

Men det verkar inte hjälpa att hissen åkte ändå upp.
Det är svårt att lära en gammal hund att sitta.
Så är det bara.

Over and out.

Frågor på det?

Lowa kommer att bli en mörk skönhet.....

2012 - nu kör vi....

Hoppas ni hade ett trevligt nyår!
Det hade jag.
Det firades tillsammans med vänner som liksom oss, har barn.
Deras barn är dock lite äldre så det blev lite mer..... full fart kan man säga.
Så med en 7- åring, en 3-åring och en 2- åring samt Lowa blev det en mysig, men annorlunda nyår.
Vi körde trerätters middag, skumpa och fyrverkerier precis som man ska och alla barnen, utom Lowa var vakna och fick uppleva firandet av det nya året.

För mig innebär det nya året nya vanor.
Man kan säga att jag har tillåtit mig själv att äta det jag har varit sugen på under hela gaviditeten och fram tills nu.
Men nu är det slut på det roliga.
I maj fyller jag 30. Då ska jag ha blivit av med bebisfettet och fått tillbaka min gamla kropp.
Det kommer att bli satans jobbigt och jag kommer att behöva stålsätta mig för att klara det men egentligen är det bara de 2 första veckorna som är jobbiga, då sötsuget är som jobbigast och svårast att hålla emot.

Jag har skaffat mig en PT också.
Fast hon är egentligen för snäll för en latmask som mig, men jag har sagt till henne att ignorera mina försöka att slippa undan cardioträning och annat som är jobbigt för flåset.

Jag har gått ner 18 kilo utan att anstänga mig. Men då ska man komma ihåg att var gick runt som en vattenballong en stor del av graviditen så mycket av min viktuppgång var vatten.
Det som är kvar nu är rent fett.


Denna vecka är målet  - 1,5 kilo.
Det är viktigt att ha delmål. Sjukt viktigt.
Nu kör vi!!!