På måndag klockan tio ska vi träffa vår läkare. Förra gången vi var där, i början på juni gick det allt annat än bra.
Den otroligt sympatiska läkaren förklarade och ritade på ett papper hur det hela går till. Han skrev ut e-recept och la planen för när jag skulle börja ta hormonerna. 17 augusti var det tänkt. Sen skulle vi komma tillbaka för att få våra tre försök.
Avslutningsvis behövde han bara göra en rutin undersökning. Detta gjordes med ultraljud. Först kollar han min äggstockar och allt såg så bra ut. Sen blir han tyst. Tittar på skärmen. Går och läser min journal. Tittar på skärmen igen.
" Du har något på i din livmoder. För att det ska lyckas får det inte finnas något som stör. Jag kan inte se exakt vad det är. Men vi måste operera bort det innan vi kan fortsätta behandlingen. Men det är inget som är farligt".
Under hela Juli är reproduktionscentrum stängt och han skulle försöka att få in mig på operation innan dess.
" Vad konstigt att det inte står något om detta i din journal."
Ja, detta var mycket konstig med tanke på att jag mindre än fyra månader tidigare hade genomgått en ganska omfattande operation runt det området. Detta var dock inte endometrios, utan något annat som valde att växa.
Det återstod 16 dagar av Juni. Lite tur ska man väl ha? Jag gick och höll tummarna varenda dag och hoppades så det värkte att när jag tittade igenom posten att det skulle ligga en kallelse till mig. Men ingen kallelse kom.
När det gått två veckor in i Augusti hade jag fortfarande inte fått en kallelse. Till slut ringde jag och fick till svar att alla oprerationer låg på is pga av personbrist. Och dom opererar bara en dag i veckan. Och jag var långt ner på listan. Suck!
Men jag anmälde mig att kunna komma in på kort varsel.
Två veckor senare kommer det jag längtat efter i nästan tre månader!
Operationen gick jättebra och jag var bara borta två dagar från jobbet. Nu var jag bara tvungen att vänta på att det skulle läka vilket skulle ta ungefär en månad.
Nu har det gått en och halv månad sen operationen och snart är det dags. Lyckades så klart få en infektion från operationen och var sjuk åtta dagar på grund av det. Men nu är jag återställd.
Så. Man kan inte mer än hoppas att det ska gå vägen denna gång. Oroskänslorna finns där och molar. Men jag försöker att trycka bort dom känslorna så gott som det går. Igår gick det bra. Idag lite sämre.
Jessica
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar