Hjärtat bankade så hårt under vissa stunder på jobbet att jag trodde att det skulle hoppa ur kroppen. Idag har det inte varit särskilt bättre om jag ska vara helt ärlig. Stunder som detta får jag påminna mig om att det är för en god sak.
Sen finns det så mycket som ska fungera i vardagen, som man i vanliga fall tar för givet. Att laga middag kännas idag som att bestiga Mount Everest. För att inte tala om dammråttorna som samlas på hög i mitt hem för tillfället. Skulle verkligen behöva städa här hemma men jag kollar bort och hoppas att det kanske städas av sig själv.
Klagomuren i Kina är mitt nya namn. Men efter jul hoppas jag vara tillbaka till verkligenheten.. Så jag hoppas att K, vänner, familj och mina arbetskollegor står ut med mig tills dess.
Gårdagens solstråle var att jag träffade lilla Malva och Emma. Den där ungen är en riktig guldklimp!
Blev även bjuden på middag vilket aldrig är fel!
 |
| Malvis i sin fina pyjamas. |
 |
| Puss på dig! |
Nu ska jag slänga mig i soffan och vila upp mig lite. K är iväg på innebandyträning och jag ska försöka bli lite piggare tills han kommer hem. Att leva med en klimakteriekärring kan ju inte vara lätt.
Han skulle ordna middag så han ligger redan på plus :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar