söndag 7 november 2010

Tårar

Satt och surfade runt lite och hamnade på en blogg som handlar om ofrivillig barnlöshet. Hon som skriver har gjort sju stycken försök att bli gravid, och misslyckats varje gång. Jag klarade inte av att läsa mer än 10 inlägg. Det knöt sig i magen och jag kände hur en olustig känsla spred sig i hela kroppen.

Jag ska inte läsa sånt. Det går inte. Jag har ju knappt börjat min resa och kamp för att få en liten bebis men tanken på att det inte kommer att gå gör mig spyfärdig. Då är det optimala inte att läsa om andras missär och livslång längtan.

Jag har haft en underbar helg med mycket aktiviteter som har fört mig på andra tankar än dom jobbiga.
Men dom finns alltid där. Dom kommer bara i olika grader. Natten efter jag hade varit hos läkaren drömde jag något jag aldrig gjort förrut. I mitt vardagsrum sprang det omkring en liten pojke. Han hade precis lärt sig att gå och han var det sötaste jag någonsin sett. Och det bästa av allt, var att han var min.
När jag vaknade upp hade jag en varm känsla i kroppen och för första gången fick jag en liten hint om hur underbart det verkar vara att vara mamma.

Så. Nu vill jag snabbspola fram mitt liv så att det blir januari och det första IVF försöket ska sätta igång!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar