Vi gör allt lite tvärtom

Jag skulle tro att majoriteten av alla par som är patienter på reproduktionscentrum har försökt få barn på naturlig väg under en ganska lång tid. Dom har förmodligen köpt en hel hög med graviditetstest och blivit besvikna varje gång det resultatet visat negativt.

Jag och K har aldrig gått igenom den processen. Vi fick veta efter min operation hur oddsen var innan vi ens börjat försöka.

Så vilket är bäst? Att inte veta och få försöka på egen hand först eller få veta förutsättningar på förhand?

Jag kan inte uttala mig om det alternativ som jag aldrig upplevt.
Men att få veta sina odds på förhand var inte roligt alls. Speciellt när man inte ens har frågat.

Oavsett hur och när man får reda på detta hinder är det ett
känslomässigt trauma som jag tror bara människor som är med om det kan förstå. Men vi är nog alla tacksamma för den hjälp som faktiskt går att få!

Så man kan väl lätt säga att vi börjar på det sätt som de flesta ser som sitt sista hopp.