Hur kunde jag glömma?

Förra helgen var det ju dop för lilla Inez. Hon skötte sig utmärkt men rackarns vad tungt det var att hålla i henne. Hon väger väl inte mer än 6 kilo men med armen i statiskt läge kändes snarare som 20 kilo.

Inez gudfar läste en dikt på spanska till henne och jag tände hennes dopljus.
Jag och Inez mamma fick såklart ett mindre skrattanfall under en av psalmerna. Till slut blev jag tvungen att endast titta på Inez för att det inte skulle spåra ut helt.

Kyrkan var för övrigt samma kyrka som jag själv döptes i.
Min lilla groda kommer däremot att få döpas i en kyrka i Uppsala.

Nu är det dags för söndagspizza!