Nu vågade jag äntligen skaffa en sån där nedräknare för grodan. Skrockfull som jag helt plötsligt blivit har jag inte velat haft en sån innan " den osäkra perioden" var över. Och den värsta faran ska väl vara över nu även om man mentalt måste vara beredd på att allt kan hända
Idag har det gått 12+4 så på torsdag blir det vecka 13. Tiden går snabbt även om jag skulle vilja snabbspola fram till semestern. Eller vilket fall fram tills juni då det är dags för ultraljud. Då kommer Grodan inte längre se ut som en liten groda utan som en bebis. Men oavsett kommer det att vara vår lilla groda fram tills hon/han föds. Min mamma säger att det är en pojke så vi får väl se om hon har rätt.
Innan jag blev gravid var jag ganska säker på att skulle ta reda på könet men nu när den ligger i magen så känns det mer spännande att vänta och se tills den kommer ut.
K är däremot av en annan uppfattning och med tanke på hur hela denna resa har väldigt fokuserat på mig så känner jag att detta beslut får han ta och vill han veta så är det helt okey för mig. Men vi får se, det är ju inte alltid man kan se vad det blir.
Nu kommer mina ögon att orka vara öppna någon timma till. Tillräckligt för att hänga tvätten och borsta tänderna. Sen är det over and out.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar