Två nätter på rad har jag sovit på soffan. Inte för att jag och K är osams på något sätt utan av helt andra anledningar.
Jag har alltid, ända sen jag varit liten stört mig på vissa ljud som kan åstakommas av människor. Vissa ljud kan man faktiskt inte hjälpa att man har. Vissa ljud kan man i allra högsta grad påverka och dom är de värsta.
Det värsta ljudet är när folk äter med öppen mun och därmed smaskar. Det är knappt så att jag kan sitta kvar vid bordet om jag hamnar vid en person som inte har det sociala hyfset tugga med stängd mun. Inom denna kategori ingår även surplande. Jag kan äta soppa utan att sörpla. Då kan väl alla människor det?
Tätt följt av smaskande kommer snorande. Folk som drar in tre kilo snor är inte okey. Vad hände med näsdroppar och snyta sig? En gång i gymnasiet körde jag på ett prov för att någon i klassrummet konstant satt och snorade. Jag fyllde inte ens i alla frågor utan valde att lämna klassrummet för att slippa höra det där äckligt ljudet.
Det tredje värsta ljudet jag vet, och som man dessvärre inte kan kontrollera själv är snarkningar. Jag tror att hela min familj snarkar så jag är uppväxt med ovanstående ljud samt snarkningar. Om vi var tvunga att sova i samma rum blev det inget sova för mig. Jag låg bara och var förbannad.¨
Nu kanske ni undrar varför jag berättar detta. Jo, för att jag har sovit två nätter i rad på soffan för att K har somnat tidigare än mig och legat och snarkat i mitt öra. Jag vet att jag är " överkänslig" som min mamma brukade säga till mig. Men vad ska jag göra? Jag kan inte under några omständigheter sova tillsammans med någon som snarkar. Så då är det bättre att lägga sig på soffan. Inte lika skönt som sängen, men bättre än ligga brevid ett ånglok.
Idag är det tretton dagar kvar på min hormonbehandling. Det har ju gått ganska snabbt nu på slutet. Jag hoppas verkligen att när jag ska till läkaren den 20 december att vi kan gå vidare med steg 2. Sprutor.
Det ska bli mycket spännande även om jag inte ser fram emot själva sprutorna så är det skönt att vi är en bit på väg.
Nu ska jag försöka hålla mig vaken, ingen tupplur i soffan utan hellre somna tidigt så jag får sova i sängen inatt. Vi får se hur det går, ögonen börjar redan gå i kors.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar